Madame de Pompadour charmade även drottningen

Kort efter att Madame de Pompadour (1721–1764) hade blivit Ludvig XV:s officiella älskarinna såg hon till att spådamen madame Lebon fick underhåll.

Lebon hade nämligen 15 år tidigare förutspått att den då nioåriga Madame de Pompadour skulle bli kungens mätress. Spådamen hade, liksom alla som mötte flickan, trollbundits av hennes skönhet, intelligens och charm. Gåvor som efter förutsägelsen slipades till perfektion, i väntan på kungen. Innan hon mötte honom gifte hon sig dock och hur hon förhöll sig till sitt äktenskap är svårt att veta. Det arrangerades av en vän till hennes förmögna föräldrar och verkade lyckligt. Paret hade pengar, status och en dotter. Ändå lät hon sig villigt ledas till kungen, möjligen återigen av föräldrarnas vän. En del menar att vännen var hennes verklige far.

Efter att hon vid en rad baler 1745 uppvaktats av Ludvig fick Madame de Pompadour en lägenhet ovanpå hans i Versailles. Medan han avslutade ett krig utbildades hon i hovetikett, bland andra av sin gode vän Voltaire. Slipad, iskall och väl förberedd gjorde hon sedan entré vid hovet, väl medveten om att hon kunde åka ut igen om kungen tröttnade eller någon lyckades intrigera mot henne. Många hade råkat ut för det före henne. Madame de Pompadours ovanliga karisma var återigen hennes största tillgång. Redan då hon träffade drottningen för första gången tycks denna ha fått ett gott öga till henne, och senare lär drottningen ha sagt att om det nu skulle finnas en mätress så hellre Madame de Pompadour än någon annan.

Den sexuella relationen med kungen avbröts redan efter fem år då hennes kropp satte stopp. Någon sorts sjukdom tycks ha legat bakom, tillsammans med tre missfall. Hennes relation till Ludvig byggde i stället på att hon kommit honom närmare än någon annan. Den melankoliske och ofta tvivlande kungen litade på och trivdes med henne, säker på att hon sade vad hon tyckte. För hennes del innebar det större makt än troligtvis någon annan ofrälse kvinna i landets historia haft. Hon använde den för att befästa sin position och gynna sina vänner, men också för att i historiskt stor omfattning stötta konst och hantverk. Fransk kultur nådde en av sina glansperioder under Madame de Pompadours korta tid vid hovet. Hennes lungor hade plågat henne hela livet och bidrog till en tidig död. Folket sörjde henne inte, de ansåg att hon var slösaktig och hade dragit in landet i krig.

Du har väl inte missat vår podcast Historia Nu? Du kanske är intresserad av avsnitt 136, om den franska revolutionen.