Fem kvinnor som förändrade världshistorien
En bok som inspirerar berättar om skaparkraft, mänskligdrivkraft och hur man med tillräcklig vilja kan påverka sitt öde
De föddes på 1800-talet och blev förebilder på 1900-talet, då de banade väg för nya möjligheter för kvinnor. De var inga kvinnosakskvinnor, stred inte för rösträtt eller lika villkor mellan könen. Men de bidrog till att förändra idén om den ideala kvinnan genom att utmana bilden av hennes undergivna, passiva, tystlåtna och milda karaktär. Alla har blivit ikoner och gett inspiration till miljoner kvinnor efter dem.
Sarah Bernhardt och senare Coco Chanel föddes i Frankrike, Gertrude Bell i norra England, Agnes von Krusenstjerna i Sverige och Dorothy Parker i USA: de skulle alla bli pionjärer inom vitt olika områden. Utrikespolitik, affärsmannaskap, mode, showbiz, sexuell frigörelse och intellektuell kritik – dessa kvinnor blev med sina insatser förebilder för kommande generationer moderna kvinnor under 1900-talet.
Och runt sekelskiftet gick det fort. Tiden hade slagit om från normal vindstyrka till orkan. Rötter rycktes upp, nya stråk plöjdes, gamla livsstilar rök all världens väg.
Avstånden förlorade i betydelse. Muskelkraften fick plötsligt en biroll när de nya energikällorna uppfanns. Det var en turbulent tid av kulturströmningar. I Paris märktes tunnelbanan, Le Métropolitain, ut av gjutjärnsbågar i den eleganta stilen Art Nouveau under credot: »Det är inte blomman jag älskar, det är stängeln.» Kulturpersonligheter som Pablo Picasso var aktiv, dygdens drottning Victoria gravsattes, the flapper girl, charlestonflickan, hon som klippt håret och målat tånaglarna knallröda, blev en förebild som nu blåste rökringar mot skyn. Ismerna besatte världen: anarkism, syndikalism och fascism i politiken, surrealism, kubism och dadaism i konsterna.
1929 kraschade Wall Street. Depressionen som följde spred sig som ringar på vattnet. Den västerländska människan hade redan berövats – eller själv kastat ut – kärleken och tilliten till Gud, fosterlandet och de gängse auktoriteterna; nu kunde man inte längre tro ens på pengars värde. Och världen drabbades av både ett och två världskrig.
De fem kvinnorna i boken upplevde den stora förändringen av levnadsvillkoren runt sekelskiftet och början av 1900-talet. De var långtifrån exakt samtida: femtio år skiljer den äldstas och den yngstas födelseår. Alla fem har djupt gripande personöden, men det som utgör den röda tråden är deras självständiga tänkande. Porträtten genomsyras av den individualism som är kärnan i hela deras existens.
Sarah Bernhardt
Sarah Bernhardt (1844–1923) är den första äkta världsstjärnan i underhållningsbranschen. Som skådespelare och artist gör hon sig känd utan att få något gratis och arbetar sig in i fransmännens hjärtan. Under första världskriget ordnar hon en egen ambulansservice i Paris och tigger ihop förnödenheter till de lidande. Hennes karisma når snart den europiska publiken, och hon tillbeds till slut över hela världen. USA-turnéerna är de första arrangemangen i historien av sådana mått: Bernhardt är en världskändis och hon och hennes tjänstefolk fyller egna tågsätt, egna fartyg. Hon skapar ett eget teatersällskap som även det drar på världsturnéer till bland annat Ryssland och Australien. Vykorten med hennes bild sprids i tiotusentals kopior. När hon dör väntar journalisterna utanför på besked om den gudomliga…
Gertrude Bell
Gertrude Bell (1868–1926) föds in i en välbärgad familj där flickor betraktas som något harmlöst dekorativt, möjligen som bra avelsblod. Själv drömde hon om resor, utmaningar och läste vid Oxford i en tid när det ännu allmänt anses att flickhjärnor kunde ta direkt skada av att »överansträngas» – en konsekvens kunde bli barnlöshet. Bell blir den första engelskan som tar examen i modern historia vid Oxford. Hennes glödande engagemang i Mellanöstern börjar med en resa till Konstantinopel, utvecklas genom kulturgärningar som översättningen av poeten Hafiz verk och upptäcktsresor i Mesopotamien. Till slut får Bell en utrikespostering som observatör och korrespondent i Mellanöstern och framförallt Irak. Hon är en ovärderlig källa för den brittiska regeringen under första världskrigets förvecklingar.
Coco Chanel
Coco Chanel (1883–1971) har ett fenomenalt sinne för kläder, dofter och affärer. Hon är först i världen med att inse vikten av PR och exklusiva nätverk. Hon går ofta mot strömmen: motarbetar fackföreningsrörelser och samarbetar med de ockuperande tyskarna under andra världskriget. Hennes parfymbutik har öppet kriget igenom. Och hon försöker driva igenom en djärv plan om förhandlingsfred mellan Churchill och tyskarna. Den misslyckas. Hon arbetar tillsammans med de stora konsternas ledande stjärnor i teater- och musikuppsättningar. Det är många som får underhållspengar ur Cocos generösa börs – man kan se det både som kultursponsring och köpt lojalitet. Någon beskriver hennes person som »livlig, mörkt guldfärgad, med sitt breda ansikte och fnysande näsa, precis som en liten tjur, och ögon som gnistrande svart granit». Hon blir alltmer påtagligt egensinnig och girig, förlorar sina nära och kära. Coco Chanel dör ensam, 88 år gammal.
Agnes von Krusenstjerna
Agnes von Krusenstjerna (1894–1940) kommer från en konservativ högreståndsfamilj som nästan tillber sin anfader Erik Gustav Geijer, kristligt godhjärtad poet och gigant i Svensk psalmbok. Agnes blir ett »bekymmer» – hon anses lida av hysteri, hon vill gifta sig med en man släkten finner opassande och gradvis vänder sig Agnes från sin dominanta familj. Hennes första skrifter refuseras av förläggare Bonnier för hennes »sjukliga lust att så detaljerat skildra erotiska scener». Så småningom tas hon dock upp i den inre kretsen av svenska författare – även i samtiden. Hon högaktas av Sven Stolpe och Gunnar Ekelöf, men hennes verk skapar debatt bland massorna för att de ens antyder att kvinnor har en sexualdrift. Hon lider även som vuxen av aggressiva psykiska utbrott och dör till slut av en hjärntumör som inte går att operera.
Dorothy Parker
Dorothy Parker (1893–1967) hör till familjen Rothschilds icke-förmögna gren. Hon börjar sin karriär som teaterkritiker på Vogue och övertar sedan P.G. Wodehouses jobb på Vanity Fair. Genom sin penna blir hon känd för rappa kommentarer, vass tunga och analytisk humor. Dorothy är svartsynt, bittersöt och ironisk – en ton som genljuder i allt hon skriver, poesi som prosaverk. Dorothy är en föregångare bland amerikanska intellektuella. Hon skapar med sina vänner en klubb, ett rundabordssamtal med den innersta kulturkretsen av teaterfolk och kulturarbetare som medlemmar. De kallas Algonquinister efter hotellet där de träffas och gruppen blir tongivande i kulturlivets alla former. Dorothy skriver poesi och manus för Hollywood, reser till inbördeskrigets Spanien, umgås med Ernest Hemingway och Scott Fitzgerald. Men hon är alltid till viss del inåtvänd och hennes texter genomsyras av en skepsis mot människor och livet. Hon kommer för alltid att kommas ihåg för sin dräpande humor, som ofta citeras i tidningarna – man talar om henne som sin tids Oscar Wilde.
Efter en inledning som introducerar tidsandan kommer biografierna i kronologisk ordning efter födelseår. Boken avslutas med en förteckning över förslag till vidare läsning samt ett personregister.
Bokfakta
Format: | Print on Demand |
---|---|
Sidantal: | 256 |
ISBN: | 9789175454825 |
Utgiven: | Original 2008; Print on Demand 2017 |