Mary Wollstonecraft argumenterade för jämställdhet

År 1790 skrev Mary Wollstonecraft ett försvar för sin vän prästen Richard Price som angripits av den konservative tänkaren Edmund Burke efter ett tal. Resultatet blev en pamflett som i ett slag gjorde Mary till en politisk tänkare. Fröet hade grott länge.

Mary växte upp i en familj där fadern slarvat bort en hygglig ställning genom dåliga beslut. Hon avundades den juristutbildning hennes bror fått då hon själv blev sällskapsdam åt en fin kvinna i Bath. Tre år senare återvände hon till London för att vårda sin döende mor och det följande decenniet blev en känslomässig bergochdalbana. Samtidigt som hon kämpade med egna depressioner förlorade hon både sin mor och sin bästa vän. Den skola hon drivit tillsammans med väninnan tvingades också stänga.

Betydligt mer glädjande var mötet med Richard och hans cirkel av radikala kristna som genom fromhet och förnuft ville försöka bygga en jämställd framtid. I den intellektuella miljön mötte hon både sin framtida make och en förläggare som uppmuntrade henne och gav henne arbete. Fram till pamfletten 1790 skrev Mary Wollstonecraft huvudsakligen texter om uppfostran, moral och estetik. Trots bristen på formell utbildning hade hon god kännedom om både klassiska och moderna tänkare. Hon var väl förberedd för steget in i tidens politiska debatt som var på väg att koka över av idéer om upplysning, folkstyre och revolution.

Marys främsta bidrag blev Till försvar för kvinnans rättigheter från 1792 där hon argumenterade för en ny kvinnoroll i samhället. Hennes radikala idé var att kvinnor genom god fostran och utbildning skulle formas till förnuftiga och kunniga medborgare med fulla rättigheter. Som männens jämlikar skulle de sedan kunna se förbi den ytliga fåfänga som drev dåtidens kvinnor och i stället fostra en ny och mer moralisk generation. Kort därefter gav hon sig av till Paris som stod på tröskeln till revolutionens värsta period. Upplevelsen av den och ett olyckligt förhållande med en amerikan hade förändrat hennes syn på relationen mellan förnuft och känsla då hon 1795 återvände till London med en ettårig dotter. Två självmordsförsök följde innan tillvaron blev bättre.

Vart de nya idéerna skulle ha fört hennes tänkande kommer vi aldrig att få veta. Under det följande året gifte hon sig med en gammal vän, födde sin andra dotter och avled i barnsäng.