Det är en helt vanlig dag i en människas liv. Men människan råkar vara statsminister och dagen kommer att sluta med att han mördas.
Olof Palme inleder fredagen den 28 februari 1986 på samma sätt som så många dagar tidigare: med att spela tennis på Kungliga Tennishallen på Östermalm i Stockholm tillsammans med sin gamle vän, den excentriske företagaren, författaren och före detta filmmogulen Harry Schein.
De två männen, som båda är 59 år gamla, har spelat ihop i många år, och de gör det alltid intensivt, med fullt utlopp för sina ovanligt välutvecklade tävlingsinstinkter. Den här dagen spelar de en timme, precis som de brukar. Mannen som är denna berättelses huvudperson vinner en knapp seger.
Belåten med hur dagen har börjat låter han sina två livvakter köra honom till Ströms herrekipering på Sveavägen, där han lämnar tillbaka en kostym som han köpt dagen innan. Livvakterna blir irriterade, eftersom de inte ens visste om att Palme hade varit där. De uppskattar inte alls att han rör sig på stadens gator på egen hand, utan bevakning. Hur ska de kunna skydda en man som inte vill låta sig skyddas?
Men Palme besväras av att ständigt omges av livvakter. Han förstår att de är nödvändiga, men använder dem bara så mycket som han själv tycker att han måste. Och efter att de har lämnat av honom på Rosenbad den här dagen skickas livvakterna iväg. Olof Palme förklarar att han inte kommer att behöva dem mer, eftersom han bara ska arbeta i några timmar till och sedan vara hemma hela kvällen med sin hustru.
En intervju med chefredaktören för tidningen Statsanställd väntar. Olof Palme ger energiska, positiva svar. De senaste åren har annars varit svåra för mannen som ända sedan tidigt 1960-tal har varit en dominerande figur i svensk politik. Tidigt blev han känd som ett stjärnskott, den svenska socialdemokratins framtid, trots sin bakgrund inom Östermalms absoluta överklass. Han blev internationellt berömd för sin hårda kritik mot USA:s krig i Vietnam, och den stjärnstatus han fick då lever ännu kvar. Men nu, i mitten av 1980- talet, har han upplevt en djup svacka, inte minst efter att han kritiserats för flera så kallade ”affärer”. Bland annat sägs han ha hjälpt en av sönerna att få ett stipendium vid Harvard. Han har även mött hård kritik för den ekonomiska politik som förs och för vad som uppfattas som hans alltför diktatoriska sätt att styra det socialdemokratiska partiet. Många talar om en trötthet och vresig otålighet hos den en gång så kraftfulle politikern. Hösten året innan, 1985, var Olof Palme tydligt nedslagen och håglös, kanske deprimerad.
Möjligen har han också nötts ner av den intensiva avsky han möter inom vissa kretsar. Det så kallade Palme-hatet är ett begrepp; särskilt på den yttersta högerkanten beskrivs han ibland som ett svin och ett avskum, en landsförrädare, en man som man genast borde ta livet av.
Men nu verkar han vara på väg upp ur det dystra. Palme har under årets första veckor gett sig ut på resor till partidistrikt som varit missnöjda med honom och med stor kraft försvarat sig själv och sin politik. Han har trots rykten om att en internationell karriär väntar inga som helst planer på att lämna Sverige.
I intervjun denna förmiddag räknar Olof Palme upp flera positiva trender. I Sverige är ekonomin på rätt väg: Inflationen går ner, reallönerna stiger och det börjar finnas utrymme för fler jämlikhetsreformer (i ett Sverige som vid denna tidpunkt redan är det utvecklade land i världen som har de minsta klassklyftorna och som även toppar de flesta välfärdslistorna). Även internationellt ser han tecken på ljusning. Sovjetunionens nye ledare Michail Gorbatjov har talat om öppenhet och avspänning. ”1986 är möjligheternas år”, säger Olof Palme. ”Det internationella läget har ljusnat. Misstron viker som dimman en tidig vårmorgon.”
På eftermiddagen ringer hans hustru Lisbet och föreslår att de ska gå på bio på kvällen. Det händer inte ofta, men just den här kvällen har Olof Palme för en gångs skull inga andra åtaganden, så de bestämmer sig för att passa på.
Först går Palme ensam hem genom ett kallt och blåsigt Stockholm för att äta middag. Sedan tar de två tunnelbanan till biografen Grand på Sveavägen, där de träffar sonen Mårten och hans flickvän. De köper biljetter till filmen Bröderna Mozart av Suzanne Osten, som haft premiär en vecka tidigare. Många av biobesökarna lägger märke till Palme när han väntar på att släppas in i salongen. En ung kvinna kliver fram och vill diskutera kulturpolitik, vilket Palme diskret undviker; han är trots allt ledig och det är fredagskväll.
Inne i salongen möter Olof Palme en man han känner väl och kommer bra överens med: Björn Rosengren, ordförande i tjänstemannafackförbundens centralorganisation TCO. De två diskuterar arbetsmarknadsfrågor ända tills filmen är på väg att börja och Lisbet måste hyssja åt dem.
När eftertexterna har rullat färdigt funderar Rosengren på att erbjuda Olof och Lisbet Palme skjuts hem. Men han avråds av sin hustru. Inte ska de väl tränga sig på. Istället promenerar paret Palme hemåt. Gatorna är ödsliga strax efter klockan elva på kvällen, men det finns ändå många där ska det visa sig, människor som snart kommer att förvandlas till vittnen eller misstänkta gärningsmän.
Paret Palme korsar Sveavägen vid Adolf Fredriks Kyrkogata, kanske för att Lisbet vill titta i den indiska butiken Saris skyltfönster.
När de når färghandeln Dekorima intill tunnelbanenedgången passerar de en man. Han verkar ha väntat in dem, för så fort de har gått förbi skyndar han efter dem. Han höjer ett vapen och säger högt orden ”herr Palme”. Sedan avfyrar han två skott.
Ett av dem träffar statsministerns kropp, tränger igenom hans femte ryggkota och sliter sönder stora kroppspulsådern samt mat- och luftstrupen.
Olof Palme faller till marken och är snart död.
Texten ovan är ett utdrag ur boken 101 historiska händelser, skriven av Magnus Västerbro.
Missa inte...
Olof Palme
189 krI stort sett alla nu levande svenskar känner till vad som hände på Sveavägen den 28 februari 1986. Många har exakta minnen av var de befann sig och vad de gjorde när nyheten att Sveriges statsminister blivit mördad nådde dem. Det var ett extraordinärt levnadsöde som tog slut i förtid, och bilden av Olof Palme är motsägelsefull. Älskad av sina meningsfränder men hatad av sina motståndare var han överklassgrabben som blev arbetarrörelsens förkämpe, en svensk statsminister som i skuggan av kalla kriget gjorde internationellt avtryck på båda sidor om järnridån.
I denna biografi skildrar Dick Harrison en av Sveriges mest inflytelserika politiker i modern tid. Palme drev många frågor som splittrade opinionen, men hans politik gjorde avtryck som än idag präglar det svenska samhället.
I bokserien Biografi porträtteras personer som varit med och format vår myllrande historia. I böckerna möter vi historiska megakändisar vars berömdhet färdats genom årtusenden, eller profiler som varit betydelsefulla för sitt land och dess utveckling.
Du kanske också gillar...
Palme och arbetarna
299 krEn unik bildsamling på Olof Palme från valåret 1968
Under valåret 1968 reste fotografen Jean Hermanson runt i Sverige och samlade material till en bok om byggnadsarbetare. Han ville skildra arbetets villkor och porträttera människor på arbetsplatser. En unik möjlighet gavs när han fick följa den unge utbildningsministern Olof Palme vid dennes besök på byggarbetsplatser i Stockholmsområdet. Veckorna innan valet åkte de två tillsammans i Jean Hermansons lilla folkvagn på en rundresa som kommit att bli historisk.
Fotografierna från dessa möten visar på en närhet och intensitet mellan den unge politikern Olof Palme och hans väljare, och de skiljer sig mycket från den gängse bilden av statsmannen. Olof Palme hade ett genuint intresse av människors villkor och tankar, vilket framträder tydligt i Hermansons inkännande fotografier.
Jean Hermanson var under 1960- och 1970-talen en av landets mest betydande dokumentärfotografer. Endast några enstaka bilder från Palmes möten med byggnadsarbetarna har tidigare publicerats. I denna bok återges en fullständigt unik bildsamling från rundresan i september 1968.
Till fotografierna hör en kommenterande text av journalisten och författaren Göran Greider, som själv har ett stort intresse för fotografi. Greider konstaterar att det är bilder som vittnar om ett intensivt samtal och som bär på ett starkt ideologiskt budskap, utan att något budskap öppet sägs.
Bildurval och formgivning: Greger Ulf Nilson
Svensk politik
299 kr»Med nerv, inlevelse och stor sakkunskap [berättar Per T Ohlsson] om hur Sverige blev Sverige … Det är en ytterst levande och mångfacetterad skildring som kommer att få många läsare.« Svenska Dagbladet I samband med valåret 2014 gav vi ut det första moderna standardverket om Sveriges politiska historia från 1809 till våra dagar, författat av den välkände och prisbelönade journalisten Per T Ohlsson. Denna uppdaterade och reviderade tryckning av boken innehåller även kapitel om valet och regeringsbildningen 2018–2019.
Svensk politik skildrar landets politiska utveckling under 200 år. På ett levande och kunnigt sätt berättar Per T Ohlsson om viktiga händelser, centrala förgrundsfigurer och symboliskt laddade ögonblick. Det är också en fängslande skildring av hur det moderna Sverige formas.
Per T Ohlssons bärande tes är att Sverige är en utpräglad samförstånds- och förhandlingsdemokrati. Det har inte saknats hårda motsättningar, men de har inte tillåtits gå helt över styr. Besinning är den röda tråden i Sveriges politiska liv.
101 historiska svenskar
89 kr»101 utmärkta minibiografier … författarna har gjort ett gediget arbete.« Ölandsbladet
En ny del i succéserien ”101 historiska …” – framstående svenskar från Birger Jarl till Anna Lindh!
Visste du att den svenska sångerskan Jenny Lind upplevde en närmast fanatisk idoldyrkan i London? Eller att kung Karl XIV Johan aldrig lärde sig att tala svenska?
101 historiska svenskar tar med läsaren på en spännande resa genom 800 år av historia. Vi får möta en brokig och fascinerande skara människor, allt från författare och uppfinnare till idrottsmän och politiker. Även några bovar finns med.
Pärlbandet av porträtt skapar tillsammans en berättelse om Sverige, från medeltid fram till våra dagar. Boken ingår i den populära serien 101 historiska… och är skriven av journalisterna Sara Griberg och Lars Edling.