Bild ovan: Karnevalståget 1904. Per Bagges bildsamling.
Vad är en Lundakarneval och varför är den rolig?
En karneval är ca 5000 studenter och f.d. studenter (år 2022 över 7000 volontärer, red. anm.) som vart fjärde år kraftsamlar sig i tiden och rummet under tre dagar och gör nästan samma saker som alltid men mycket intensivare och mer, med 100 000 andra studenter, borgare och bönder som road, oroad och stundtals berusad publik.
Varför den är rolig är i det närmaste omöjligt att svara på men det som kommer sanningen närmast är förmodligen att det alltid finns något som är roligt för någon. Karnevalen genererar en tillräckligt stor kritisk massa av människor och underhållning för att det gamla slagordet ”mer åt fler” skall kunna besannas.
Den 5 juni 1999 firade Lundakarnevalen sitt 150-årsjubileum (försenat förstås men lundensisk tideräkning är ju som den är) och i ett sådant sammanhang får man ju anledning att besiktiga sådant som vi vet, tror eller tror oss veta om tingens tillstånd. Den beskrivning av en karneval som jag tidigare gav ovan är ju endasat delvis riktig. Det är en beskrining av dagens karnevaler, så som de sett ut under 90-talet. Men samtidigt är det bara antalet dagar och deltagare som är särskiljande, och så innehållet, förstås, eller…
Om vi betraktar Lundakarnevalen som fenomen, och ser vad som finns kvar av äldre karnevaler, så talar detta för tesen om humorn som färskvara. Det allra mesta av karnevalens organisation och attraktioner är till sin yttre form runt hundra år eller äldre, medan innehållet alltid har varit nytt och dagsaktuellt. Få är de karnevalsnöjen som överlevt tidens tand. Tre-fyra spex, några bordsvisor, en och annan kuplett men inte mycket mer.
Lundakarnevalens och tågets tema har speglat tidens händelser från Den grekiska tronens försäljning 1863 till Tredje rikets dag 1934. Senare karnevaler har antagit lite lösare teman, oftast med ändelsen -al, men varje gång har man kunnat känna igen dagens aktualiteter i de olika nöjena. Sålunda ser vi nu ett mönster; karnevalen är till sin form oerhört traditionsbunden men till sitt innehåll likt en fågel Fenix som efter tre dagars festande lägger sig både bokstavligen och bildligen på bålet för att återuppstå efter fyra år. Bålet i det här fallet får vara symbolen för Sysavs avfallskvarnar som maler ner alla vagnar och annan dekor. Detta är ju för övrigt ett helt rimligt antagande eftersom fyra år ju är en studentgeneration och därför borde väl smaken hinna förändras under dessa år eller…
Ja, helt uppenbart är karneval kul eftersom den har en sådan överlevnadskraft och genom sin form av organiserat kaos även lyckas med konststycket att knyta samman hundraåriga humortraditioner med hyperaktuell referenshumor utan att löpa amok.
Leve karnevalen!