Sofia. En drottnings liv

Drottning Sofia gick under sitt liv aldrig ett steg bakom sin make, kungen, utan bredvid honom – vid hans sida.

Oscar II har gett namn åt en hel epok, den Oscarianska tiden, som kännetecknades av borgliga ideal och dubbelmoral, där mannen verkade i offentligheten och kvinnan i den privata sfären. Som kung och drottning förkroppsligade Oscar och Sofia detta ideal. Oscar var storvulen och utåtriktad. Han ville styra sina länder efter eget huvud, men stötte hela tiden på motstånd från riksdag och regering. Tidens demokratiska och parlamentariska krafter rådde Oscar II inte på.

Sofia tog sig an drottningrollen utan större åthävor, skötte sina kungliga plikter med finess och sina många välgörenhetsprojekt med kraft. Hon lade ner stora ansträngningar på att uppfostra sina söner till rättskaffens människor, stöttade dem i alla lägen och hade livet ut en mycket nära kontakt med dem, även när de gift sig och bildat familj. Hon var mycket före sin tid när hon lät sätta prinsarna i en publik skola istället för att ge dem den gängse privatundervisningen på slottet.

Drottning Sofias stora insats i allmänhetens tjänst är hennes reformering av sjukvården. År 1884 grundade hon på egen bekostnad Hemmet för sjuksköterskor, som sedan utvecklades till sjuksköterskeskolan och sjukhuset Sophiahemmet.

Oscar II är känd för sina många otrohetsaffärer. Hur hanterade hans hustru Sofia dessa? Om man ser till den stora brevsamlingen i Bernadotteska arkivet påverkades deras samtal inte av Oscars eskapader. De diskuterade ständigt både högt och lågt i ett kärleksfullt tonläge. Sofia var väl insatt i politiska frågor och lugnade Oscar när han blev alltför maktfullkomlig. Hon förordade starkt att det blev en fredlig lösning på striden mellan Norge och Sverige 1905.

Sofia. En drottnings liv är en kronologisk skildring av Sofias liv, från födseln 1836 i Wiesbaden, till hennes död i Stockholm 1913. Författaren har haft tillgång till Sofias korrespondens med maken, sönerna och andra släktingar.