OBS: Print on Demand. Leveranstid ca 10 arbetsdagar.
Avslöjande och tankeväckande om svensk nazism under 40-talet!
Påsken 1943 kallar det svenska nazistpartiet, SSS, till ett riksmöte i Uppsala. Mötet avslutas med en manifestation vid Uppsala högar, en symbolladdad och betydelsefull plats. Här sluter tusentals personer upp för att visa sin avsky mot nazismen. Stämningen är uppiskad och manifestationen urartar med följd att motdemonstranterna blir brutalt anfallna av den inkallade statspolisen från Stockholm. Men varför försöker statspolisen skjuta skulden på oskyldiga ungdomar? Kunde dessa »påskkravaller« ha kastat oss in i kriget? Och varför lade regeringen locket på?
Magnus Alkarp har skrivit en tankeväckande och avslöjande bok om nazism, lögner och bedrägerier. Men han skildrar också mod och civilkurage i berättelsen om hur människor gick ut på gatorna för att försvara demokratin.
Magnus Alkarp har skrivit en personlig och engagerande bok om vad som verkligen hände de där fyra dagarna i april.
Påsken 1943 kallade det svenska nazistpartiet SSS till ett riksmöte i Uppsala. Mötet avslutades med en manifestation vid Uppsala högar, den symbolladdad och historiskt betydelsefull plats. Här slöt tusentals personer upp för att visa sin avsky mot nazismen – ett avgörande skeende av de så kallade ”påskkravallerna”. Stämningen var uppiskad och manifestationen urartade med följd att motdemonstranterna blev brutalt anfallna av den inkallade statspolisen från Stockholm. Statspolisen gick till anfall och attackerade demonstranterna med dragna sablar – allt på en given signal från nazisterna.
I Fyra dagar i April visar Magnus Alkarp hur regeringen efter denna dramatiska händelse lade locket på och lyckades sopa påskkravallerna i Uppsala under mattan. Efter kravallerna hade nämligen statspolisen från Stockholm, beryktad för sin brutalitet och pronazism, bedrivit en hetsjakt på 75 namngivna norska ungdomar vilka fått skulden för kravallerna. Namnlistan hade statspolisen fått från Berlin. Tack vare svenska polisens agerande skulle några av de norska ungdomarna få betala ett högt pris hemma i det ockuperade Norge, innan svenska säkerhetspolisen hann sätta stopp för statspolisens galenskaper och förhindra en pågående rättsskandal. Med regeringens goda minne tystades saken ner, och 1943 stod kriget fortfarande och vägde. Ubåten Ulven hade sänkts på svenskt vatten, och det fanns misstankar om att ett tyskt anfall på Sverige var nära förestående.
Först nu går det att få tillgång till arkivmaterial som avslöjar hur allvarlig situationen var och varför det fanns en så stark vilja att efter kriget trivialisera vad som faktiskt inträffat.
