Artiklar

Kampen om fästningen i Verdun

Verdun 1916: Tyska soldater utanför Fort Vaux
Kunde kriget verkligen vara vidrigare än för soldaterna i skyttegravarna? Ja, det kunde det faktiskt. Kampen om Fort Vaux i Verdun går inte bara till historien som ett av de främsta exemplen på hårdnackat motstånd under första världskriget utan även som ett av de värsta exemplen på outhärdliga förhållanden.

Slaget om Verdun var det längsta slaget under hela kriget och även ett av de allra blodigaste. Det blev i mångt och mycket en kamp om fästningar. Försvarssektorn i fråga omgärdades av en gördel av stora fästningar som förvisso hade rests på 1800-talet men som förstärkts för att kunna motstå modernt artilleri. Den första – och största – fästningen att falla var Fort Douaumont som erövrades under mycket snöpliga former; det var i praktiken en enda soldats verk. Den andra som föll var Fort Vaux, vilken var den minsta av fästningarna vid Verdun och hade en förhållandevis liten garnison, men den låg strategiskt placerad, och det var absolut avgörande för tyskarna att erövra den för att kunna fortsätta sitt avancemang. Någon lätt erövring blev det sannerligen inte för dem.

Även om det skulle komma att ta tid för tyskarna att erövra fästningen lyckades de nå fram till den snabbt. Deras artilleribombardemang och framryckning var så väl synkroniserade att fransmännen knappt hann ut till bunkrarna som omgav fästningen. Fransmännen bjöd beslutsamt motstånd i flera timmar innan tyskarna lyckades driva ut dem. De retirerade då ned i de mörka tunnlarna under fästningen och där utspelade sig sedan en märklig kamp under de följande fem dagarna.

Fransmännen förskansade sig med kulsprutor bakom sandsäcksbarrikader i de drygt sextio meter långa korridorerna. Tyskarna tvingades forcera barrikaderna en i taget med eldkastare, hopbuntade handgranater och sprängladdningar, och ofta fick gå i närkamp med fransmännen med bajonetter och gevärskolvar. Varje gång de lyckades forcera en barrikad väntade en ny längre fram. Fransmännen använde nedfallet murbruk, cementblock, träbjälkar, dörrar, sänggavlar och vadhelst annat löst som fanns att tillgå till att reparera barrikaderna eller bygga nya.Verdun 1916: Franska soldater i Fort Vaux

Förhållandena var helt outhärdliga för de franska soldaterna som till skillnad från de tyska inte kunde roteras. I de trånga utrymmena måste oväsendet från vapnen ha varit smärtsamt högt och kulor rikoschetterade ständigt mellan väggarna och hotade med slumpmässig lemlästning och död. Lampor slocknade och stearinljus brann ut, så kampen utkämpades dessutom mestadels i mörker – det enda ljuset kom från blixtrande kulsprutor, exploderande handgranater och flammande eldkastare. Hettan var kvävande och luften full av damm, rök, stanken av lik som inte kunde forslas bort och latriner som inte kunde tömmas. På den lilla och illa utrustade förbandsplatsen låg skottskadade och brännskadade soldater och jämrade sig i smutsen utan möjlighet att få smärtlindring. Det uppstod snart brist på proviant, medicin och ammunition. Situationen blev om möjligt än mer outhärdlig efter den fjärde natten då vattnet tog slut. När soldaterna till slut blev galna av törst började de i ren desperation slicka fukten av väggarna och dricka sin egen urin.

Befälhavaren för de franska styrkorna, en medelålders och krigsskadad överste vid namn Sylvain Eugène Raynal, bad återkommande och med stigande desperation det franska högkvarteret om undsättning med hjälp av brevduvor, ljussignaler och kurirer som lyckades smyga ut ur fästningen, men det var förgäves. Till slut såg han ingen annan utväg än att kapitulera; de flesta hade nog gjort detta långt tidigare än så. Efter fem dagar som måste ha känts som fem månader fick de franska försvararna, utmattade, blodiga, svettiga, smutsiga och sotiga i ansiktet, se solen igen. Under tystnad stapplade de ut ur fästningen och möttes av två rader tyska soldater som hälsade dem genom att skyldra gevär – de bemöttes snarare som segrare än besegrade. De slagna fransmännen struntade dock fullständigt i denna hedersbetygelse. Halvdöda av törst kastade de sig ned vid de många bombkratrarna utanför fästningen och drack av det gyttjiga vattnet som samlats i dem.

Tyskarna var synnerligen imponerade av det kompromisslösa franska försvaret av fästningen. Den tyske befälhavaren för Verdunsektorn, kronprins Vilhelm, kallade till sig överste Raynal, som frankt förklarade att det var bristen på vatten som hade besegrat fransmännen, inte tyskarna. Som ett tecken på respekt lät kronprins Vilhelm överste Raynal bära sabel i fångenskap; han fick dock tilldelas en ny eftersom hans egen gått förlorad i kampen i Fort Vaux. Denna ärebetygelse måste ha varit en klen tröst för alla de soldater som hostat, törstat, lidit, sårats och dödats i Fort Vauxs mörka korridorer.

Artikeln ovan är ett utdrag. Läs mer om första världskriget:

Okända fakta och udda historier om första världskriget
Stäng

Okända fakta och udda historier om första världskriget

75 kr209 kr
»En riktigt läsvärd bok.« Militärhistorikern Lars Gyllenhaal
Det finns många berättelser och detaljer från första världskriget som inte får plats i de traditionella historieböckerna. Det är fakta som kanske ansetts för udda eller som har glömts bort över åren. Det betyder inte att händelserna är ointressanta – tvärtom!

I Niclas Hermanssons kunniga bok får vi en annorlunda bild av detta krig som förändrade världen för evigt. De många och varierande ämnena spänner från det märkliga och överraskande till det skräckinjagande. Boken lyfter fram fascinerande detaljer, både för den som är flyktigt bekant med första världskriget och för den som är väl insatt i militärhistorien.

Här skildras bland mycket annat den enbente cyklisten som blev nationalhjälte, de första experimenten med obemannade flygplan och den ryske amiralen som bara var timmar ifrån att dra in Sverige i kriget.

Hermansson har tidigare varit medförfattare till Okända fakta om andra världskriget.

Du kanske också är intresserad av...

Okända fakta och udda historier om Andra Världskriget
Stäng

Okända fakta om andra världskriget

75 kr
»En mycket lättläst och underhållande bok om andra världskriget … boken är svår att lägga ifrån sig.« Bibliotekstjänst
»Bistra fakta, anekdoter och lättsam underhållning. Högst läsbart; rekommenderas som högläsning i tälten.« Hemvärnet

Historien är fylld av sådant som oförtjänt har förblivit okänt, glömts bort, ignorerats eller gallrats bort. Därmed inte sagt att stoffet är ointressant – tvärtom!

I Okända fakta om andra världskriget kan du läsa om den iranske ambassadören som räddade fler judar än Oskar Schindler, Röda arméns experiment med radiostyrda stridsvagnar, seriemördaren som härjade i Berlin under mörkläggningarna, drottning Elizabeths tid som mekaniker i den brittiska lottakåren, Storbritanniens och Frankrikes planer på att bomba Sovjetunionen 1940, slaget där amerikanska och tyska soldater kämpade sida vid sida, och björnen som tjänstgjorde i ett polskt förband. Innehållet spänner över en rad olika ämnen, från det komiska och förbluffande till det skrämmande och chockerande.

Niclas Hermansson och Peter Ryberg är båda gymnasielärare till professionen och har ett brinnande intresse för historia, i alla dess former.

Krigets fångar och änglar
Stäng

Krigets fångar och änglar

219 kr
»En lysande litterär mix.« Haparandabladet
»Banbrytande om svenska hjälpinsatser … lagom till 100-årsminnet av krigsslutet kommer journalisten och Röda kors-medarbetaren Per Allan Olssons spännande bok om ett stycke bortglömd historia … en gripande skildring av det humanitära arbetets möjligheter och tillkortakommanden i krig.« Populär Historia
»Svensk humanism värd att lyfta fram.« Norrländska Socialdemokraten
Fascinerande skildring om svenska pionjärer i nödhjälp! En okänd del av svensk historia.

1915 skickar Svenska Röda Korset ut friherrinnan Anna Linder och akademikern Sven Hedblom till Ryssland och Sibirien. Uppdraget är att lindra nöden och lidandet för krigsfångarna från Tyskland och Österrike/Ungern. För varje dag släcks nämligen alltfler liv i lägren av kylan, svälten, smutsen, farsoterna.

Anna och Sven följs så småningom av 75 andra svenska delegater och över tusen järnvägsvagnar med nödhjälp. I hundratals läger under tsartiden, revolutionerna och inbördeskriget bidrar svenskarna till fångarnas överlevnad. Samtidigt anklagas de för tyskvänlighet och spioneri, arresteras och hotas till livet. Alla svenskar kommer inte hem.

Per Allan Olsson, skribent och tidigare internationell delegat, berättar ett stycke fascinerande svensk historia, tidigare inte skildrad i närbild. Det är genombrottet för Sveriges och Svenska Röda Korsets internationella hjälpverksamhet. Utan neutraliteten hade den inte blivit av.

Stäng

Första världskriget

239 kr
OBS! Print on Demand – Leveranstid ca 10 arbetsdagar

»Ett välskrivet, objektivt och faktaspäckat standardverk.« Bibliotekstjänst

2018 är det 100 år sedan första världskriget avslutades. Ett krig som på ett avgörande vis påverkade Europas utveckling. Militärhistorikern Marco Smedberg har skrivit ett svenskt översiktsverk som kunnigt och levande beskriver hela händelseförloppet.

Författaren Marco Smedberg är pansarofficer och författare till ett flertal böcker om krigskonstens utveckling. I Första världskriget skildrar han initierat de krafter som ledde fram till skotten i Sarajevo i juni 1914. Beskrivningar av det militära förloppet blandas med gripande ögonvittnesskildringar som tar oss hela vägen fram till vapenstilleståndet i november 1918.

Under krigsåren utvecklades nya vapensystem som flyg, ubåtar och stridsvagnar vilket påverkade krigföringen. Samtidigt innebar kriget ett stort mänskligt lidande, med ofattbara övergrepp på civila och stora flyktingströmmar som följd. Vid krigsslutet var den gamla världen ett minne blott, och nya stormakter ritade om världskartan.

Stäng

Bombkrigets historia

229 kr
OBS: Print on Demand. Leveranstid ca 10 arbetsdagar
Bombkrigets historia är en berättelse om mänsklig ondska, men också om hjältemod och gripande människoöden. Offren fanns i det gasbombade Marocko 1926, i eldstormens Hamburg 1943, i Hanoi 1972 eller i det likaså gasattackerade Halabja 1988.

Men offren fanns också i luften: Av de amerikanska och brittiska flygare som under andra världskriget angrep mål i Tyskland dödades mer än hälften. Tiotusentals unga män störtade mot en säker död, medan andra lyckades rädda sig med fallskärm, ibland för att lynchas när de landade.

Lars Ericson Wolke har skrivit en flyg- och militärhistoria som sätter människorna, idéerna och moralfrågorna i fokus.