OBS: Print on Demand. Leveranstid ca 15 arbetsdagar.
Den 17 december 2010 tänder den arbetslöse akademikern Mohammed Bouazizi eld på sig själv efter att en kommunal tjänsteman beslagtagit hans grönsaksvagn. Händelsen blir startskottet för en massiv våg av protester som sprider sig bland unga runtom i Mellanöstern och Nordafrika. Västvärlden tittar storögt på. För de flesta kom folkresningarna och de våldsamma upploppen som en total överraskning.
Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet, förklarar bakgrunden till folkresningarna, västvärldens reaktioner på dem och dess efterdyningar som långt ifrån har mattats av. Med skärpa, engagemang och ett insiktsfullt perspektiv skildrar Fazlhashemi hela skeendet som kommit att kallas »den arabiska våren«.
I boken skriver idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi initierat om de sociala, strukturella och politiska faktorerna som låg bakom folkresningarna. Boken tar sin början i Iran, som under sommaren 2009 skakades av ett misslyckat försök till folkresning. Händelsen inspirerade till folkresningarna som sedan följde i Mellanöstern och Nordafrika. Bland annat genom användningen av sociala medier som Facebook och Twitter.
Fazlhashemi berättar om de olika idéströmningar som präglade upprorsmakarna. Hit hör idén om ickevåld som en metod för att bekämpa auktoritära makthavare, olika former av politisk islam samt liberala och demokratiska idétraditioner. Han beskriver också de revolutioner som föregick folkresningarna, som IT-revolutionen, utbildningsrevolutionen och den ekonomiska revolutionen. Deras betydelse går inte att förminska eftersom de lett till en rad betydande förändringar i form av minskad censur, ökad levnadsstandard och många högutbildade i regionen.
Första boken på svenska som summerar folkets revolt och som förklarar varför den arabiska våren uppstod
Ett centralt tema i boken är också västvärldens agerande och diskussionerna som pågick här i anslutning till upproren. Författaren beskriver hur västvärlden har agerat på olika sätt i likartade händelseförlopp – beroende på var i regionen de har skett. Det har lett till att protestdeltagarna stundtals av både media och politiker har kallats för islamistiska fanatiker som hotar kvinnors rättigheter. Eller att de helt enkelt ses som en huliganmobb som till varje pris måste bekämpas, som i fallet då Frankrikes utrikesminister uttalade sig om vad som skedde i Tunisien. Och att folkresningar vars syfte har varit att krossa en hårdnackad diktatur inte har fått något som helst stöd av väst, som i Bahrain. Många gånger har västvärlden helt enkelt låtit sina förutfattade meningar och tidigare relationer styra – i stället för att fokusera på folkets krav på demokrati och öppenhet. Boken diskuterar också den djupt rotade misstänksamhet som finns mot väst i Nordafrika och Mellanöstern och hur denna misstro används av vitt skilda aktörer i olika syften.
Slutligen ställer sig Fazlhashemi frågan hur regionen kommer att utvecklas i framtiden, vilka förändringar folkresningarna gett upphov till och vilka konsekvenserna kan bli, både för regionen och för världen. Vilka är vinnarna och vilka är förlorarna?
Den arabiska våren är en populärvetenskaplig framställning som syftar till att öka våra kunskaper om vad som hänt under de senaste åren och ännu händer i Nordafrika och Mellanöstern. För att förstå skeendena får vi genom Fazlhashemi också insyn i olika tänkesätt och händelser som lett fram till områdets kaotiska nu.
