Artiklar

Karoliner och uniformer under svensk stormaktstid

Karoliner bär den döde Karl XII, Gustaf Cederström

Karoliner – så kallades soldaterna i kungarna Karl XI och Karl XII arméer under Sveriges tid som stormakt. Än i dag är karolinernas blå uniform synonym med svensk stormaktstid.

Armén reformeras

Den karolinska krigsmakten fick sin början vid Karl XI:s reformation av den svenska armén. Den 26 september 1679 slöt Danmark och Sverige fred efter att danskarna invaderat Skåne 1676. Freden i Lund var en kostsam affär för Sverige. Kung Karl XI ville behålla Sveriges stormaktsställning i norra Europa och beslutade sig därför för att reformera den svenska armén – 1682 introducerades det så kallade yngre indelningsverket för att försörja fotfolk, ryttare, båtsmän och deras officerare. Det innebar att ett bestämt antal gårdar i varje landskap skulle samsas om att försörja en så kallad indelt soldat med torp och utrustning. Det innebar att den svenska kronan vid behov snabbt kunde mobilisera en armé av karoliner. Detta lade grunden för den karolinska krigsmakten.

1697 kröntes den 15-årige Karl XII till kung. Han myndigförklarades efter att en förmyndarregering styrt Sverige under sex månader efter att Karl XI avlidit 41 år gammal i magcancer. Vid Karl XII:s kröning hade Sverige varit en stormakt i nästan 100 år. Karl XII styrde över tidigare danskt land som Skåne och territorium på den europeiska kontinenten, som Nordtyskland och Baltikum. När Karl XII kom till makten ärvde han flera av sin faders militära reformationer, som inrättandet av karolinernas blå enhetsuniform. Den blå uniformen är än idag synonym med svensk stormaktstid.

Infanteriets uniform

Genom 1687 års reglemente bestämdes det att hela infanteriet skulle bära en blå enhetsuniform med gula uppslag. Soldaterna hade en uniform året om – svettigt under en varm sommar och kall under vintern.

På huvudet bar karoliner till en början en så kallad karpus, en mössa av medeltida ursprung. Efter några år introducerades den trekantiga karolinerhatten i filt. Soldaterna bar även halsduk, väst och byxor av skinn eller kläde samt linneskjorta och strumpor. De bar även en ränsel. Infanteriets skodon var lågskor som hade ett spänne gjort av mässing och en skosula som bestod av näver. Ett par skor skulle se likadana ut för att kunna användas till båda fötterna.

Officerarna vid infanteriet bekostade själva sin uniform, som därför skiljde sig åt. De bar stövlar istället för lågskor och höga ullstrumpor, i gult, vitt, grått eller blått, som gick över knäna. Knästrumporna sattes fast med läderremmar med mässingspännen. Officerarnas uniform var ofta av mycket bättre kvalité.

Kavalleriets uniform

Kavalleriet, ryttarna, bar en uniform som liknade infanteriets, men som var anpassad till deras roll som ryttare. Istället för gula uppslag hade karoliner-ryttarnas uniform blå uppslag med mässingknappar.

Därutöver bar de en knälång kyller, en typ av rock, av älgskinn eller en skinnväst. Under den blå klädesuniformen bar de även ett par skinnbyxor samt en vit skjorta av linne som snärjdes i halsen och vid armarna. Likt infanteriet bar många en karpus som huvudbonad, eller en svart uppvikt och trekantig hatt. Ryttarna hade även en slängkappa som fästes med två mässingspännen och en halsduk som skulle vara antingen svart eller vit.

Skodonen liknade de stövlar som infanteriets officerare bar. Stövlarna var antingen så kallade ryssläderstövlar eller kragstövlar med sporrar. Sockarna bestod av ull och mellan stövel och strumpa bars även en lärf, som var en stövelstrumpa som skyddade ullstrumporna. På händerna bars handskar i skinn. Vissa ryttare bar även en harnesk som skydd.

Artilleriets grå uniform

Fram till 1710 skiljde sig artilleriets klädsel från infanteriet och kavalleriet. Artilleriet bar en grå helhetsuniform. Deras uniform bestod av en mörkgrå rock med blå detaljer (krage, ärmuppslag och foder). De bar även en halsduk och skinnväst och skinnbyxor i gult. Skodonen var svarta med mässingspänning och strumporna blå. Därutöver bar de en filthatt som hade ett rött hattband och ett trekantigt brätte som var uppvikt.

För den som är intresserad av att se karolinernas uniform finns de att beskåda i Livrustkammaren och på Armémuseum i Stockholm.

Krig har i alla tider inneburit att människor ofrånkomligen tvingats utsätta sig själva för livsfara på slagfältet. I mängder av slagskildringar anges siffror över sårade och döda, men mer sällan får vi veta mer om människorna bakom. Vad har drivit svenska soldater att ge sig ut i strid och villigt dö för sin konung? Vilken roll spelade den kristna tron, militära lydnadskrav, propaganda och synen på ära? Och vilka märken lämnade kriget i själen hos dem som överlevde?

I Stridens verklighet tar sig Lars Ericson Wolke, professor vid försvarshögskolan, an just dessa svåra frågor. Genom omfattande arkivstudier av perioden från nordiska sjuårskriget (1563–70) till konflikten med Norge (1814) låter han läsaren komma nära enskilda krigsdeltagare och ta del av deras verklighet.