1992 upphörde gruvbrytningen i Falu koppargruva. Gruvan, som ligger precis utanför centrala Falun, är sedan 2001 ett av UNESCO:s världsarv.
Enligt arkeologiska och geologiska undersökningar började gruvan att användas mellan år 850 och 1080. Då fanns inte staden Falun, utan platsen användes framförallt som betesmark. Enligt sägnen upptäcktes gruvan av en getabock som hete Kåre, som kom tillbaka från betet med röda horn. Bonden som ägde bocken blev nyfiken och hittade snart en rödfärgad myr vid ett berg som glänste och sken. Enligt sägnen hade bonden därmed hittat den rika malmåder som sedan blev Falu koppargruva. Men enligt forskning är det mer troligt att det var boende på Tunaslätten som upptäckte området.
Första gången som området nämns i skrift är i ett brev från 1288. Ett än mer historiskt viktigt dokument är från kung Magnus Erikssons besök vid Kopparberget 1347. Då skrevs nya så kallade privilegiebrev, som bestämde vem som hade rättighet kring gruvdriften. Kung Magnus Erikssons privilegiebrev styrde både arbetet och organiseringen av de framväxande närliggande samhället.
Ny teknik ledde till djupare brytning och mer koppar
När Gustav Vasa kom till makten bestämde han att arbetet skulle moderniseras. Gustav Vasa anställde tyska experter som förändrade tekniken som användes. Den nya tekniken gjorde att malm kunde brytas allt djupare i berget. Så ökade produkten. 1590 var Falu gruva Europas mest moderna gruva.
Brytningens omfattning ökade och produktionstoppen skedde under Sveriges stormaktstid på 1600-talet. Falu koppargruva var då en av världens största producenter av koppar. På 1600-talet täckte till exempel kopparplåt från Falun taket till slottet Versailles i Frankrike.
Det var också under 1600-talet som det största raset skedde i gruvans historia. Den 25 juni 1687 störtade flera öppningar samman och bildade en enda stor. Öppningen kallas idag Stora Stöten och är 100 meter djup. När raset skedde hade dagens arbete redan avslutats och arbetarna hade lämnat området. Därför förolyckades ingen.
Falu Rödfärg och andra upptäckter
Under 1700-talet upptäcktes nya grundämnen i gruvan. Flera kemister arbetade med att försöka förbättra allt från brytningen och smältningen av malm till framställning av nya produkter. Det var nu som man utvecklade den idag välkända färgen Falu Rödfärg. Kemisterna blandade rött färgpigment från Falu gruva, tillsammans med järnvitriol (järnsulfat), linolja, vetemjöl, såpa och vatten. Resultatet blev Falu Rödfärg, som sedan dess i flera hundra år använts till att måla svenska hus.
Under 1700-talet började man att spränga med svartkrut. Dynamit och nitroglycerin började att användas under senare delen av 1800-talet. Fler vetenskapliga framsteg ledde till utvecklingen av borrmaskiner. I Falun började de första att användas 1879.
Men de teknologiska framstegen innebar även problem. Borrningen ledde till exempel till dåliga arbetsförhållanden och sprängningarna ledde till flera olyckor hos arbetarna.
Under sent 1900-tal tog malmen slut i Falu koppargruva, som stängdes den åttonde december 1992.
