En fängslande berättelse om epidemin som nära på halverade Stockholms befolkning.
1710. Mitt under brinnande krig riktade liemannen ett fruktansvärt hugg mot Sverige. På kort tid dog nära hälften av Stockholms befolkning i pesten. Undergången tycktes nära.
Pestens år är en fängslande berättelse om döden och staden. Hur farsoten slog till bara ett år efter det stora nederlaget vid Poltava. Hur den skräckinjagande epidemin spred sig bland Stockholms gator och gränder, för att därefter ta sig vidare ut i landet.
Vetenskapsjournalisten Magnus Västerbro skildrar hur Stockholms invånare ställdes inför en katastrof av ofattbara proportioner. Hur reagerade de enskilda människorna? Vilket ansvar tog myndigheterna? Och hur bidrog pesten till den svenska stormaktens undergång?
Pesten sågs av sin samtid som ett av de viktigaste tecknen på att Gud hade övergett det svenska folket, och att han straffade dem med pest och nederlag för deras högmod och storhetsvansinne. Pestens år är berättelsen om en central men ändå bortglömd period i Sveriges historia.
År 1710 hade det gått ett år sedan Sverige förlorade slaget vid Poltava, och den svenska nationen tycktes vara på väg att rasa samman. Karl XII befann sig i Bender och landet var på flera håll omgivet av fiender som när som helst kunde anfalla. De närmast föregående åren hade dessutom varit extremt kalla. Missväxt hade lett till omfattande svält runt om i landet, vilket krävt tusentals människoliv. Senare sammanfattade en krönikör atmosfären denna eländiga sommar: ”Konungen var i Bender. Här var ingen lydnad. Folket var skrämt, nedslaget och modfällt”. Men det skulle bli värre. Mycket värre: Sverige drabbades av en omfattande pestepidemi.
In i det längsta försökte huvudstadens medicinska myndigheter förneka att pesten hade börjat grassera. När utbrottet till sist blev känt lämnade hovet och överheten Stockholm, som helt isolerades av en strikt karantän – bara de som kunde bevisa att de var friska fick lov att lämna staden. På bara några få helvetiska månader dog cirka 22 000 människor, kanske upp till 40 procent av stadens befolkning. Sedan spred sig pesten vidare över Sverige, och krävde sammanlagt mellan 100 000 och 200 000 människors liv. Farsoten sågs av sin samtid som ett av de viktigaste tecknen på att Gud hade övergett det svenska folket, och bidrog till att allvarligt försvaga den redan vacklande svenska stormakten.
En tidlös skildring av hur människor reagerar i akuta krislägen
När pesten kom följer händelseförloppet då döden kom till Stockholm under sommaren 1710. Den skildrar hur myndigheterna alldeles för länge vägrade acceptera faktum, och till att börja med bara satte in valhänta och tveksamma åtgärder. Vilket i sin tur betydde att pesten ohejdat kunde få fäste i staden under hösten 1710 och orsaka en fruktansvärd förödelse. Under våren 1711 klingade farsoten ut i huvudstaden, men rasade samtidigt vidare med full kraft i resten av landet.
Pestens förlopp, när den spreds genom Stockholms gator, skildras bland annat med hjälp av brev och dagböcker skrivna av personer som var med.
Epidemin sätts också in i ett större sammanhang, med fokus på hur den tolkades ur den dåtida människans perspektiv: pesten uppfattades som Guds straffdom för folkets synder. Framför allt på grund av det högmod som ansågs ha drabbat det svenska folket i och med att landet blivit en stormakt.
Men framförallt är detta en bok om människor. Om hur enstaka män och kvinnor upplevde pesten i Stockholm, hur vissa flydde, medan andra stannade kvar i staden och försökte bekämpa sjukdomen. Oerhört många dog, vissa överlevde – och för dem gick livet till sist vidare. På så vis är denna skildring av pestepidemin en tidlös berättelse om hur människor reagerar när de ställs inför katastrofer. En berättelse om skräck och förtröstan, triumf och förtvivlan, liv och död.
En dramatisk berättelse om en central men ändå bortglömd period i Sveriges och Stockholms historia
Pestens år berättas utifrån ett antal samtida stockholmares perspektiv – deras brev, dagböcker och krönikor utgör stommen i materialet. Händelserna sätts hela tiden in i en kontext, förklaras och fördjupas. Boken är en levande, fängslande berättelse som tar läsaren nära de enskilda människorna och deras kamp för att överleva en av de mest fruktansvärda sjukdomar som tänkas kan.
Berättelsen är full av död och elände, makabra detaljer och brutala händelser. Men där finns också episoder som vittnar om mod och om människors förmåga att offra och uppoffra sig för andra.
