Digerdöden

Digerdöden. Som ingen annan farsot har den epidemi som drabbade Europa under medeltiden etsat sig fast i det kulturella minnet. Det var en sjukdom som drabbade i en tid av djup religiositet, svaga läkekunskaper och hög vidskeplighet.

Svarta döden, som den också kallas, tros ha uppstått i Asien. Därifrån började sjukdomen, buren av loppor och råttor, via handelsvägarna sprida sig västerut. I Norden kom döden först till Norge, från handelsskepp, sedan till Danmark. Först därefter till Sverige – förmodligen på grund av att landet inte har några landgränser mot kontinenten och att de flesta befolkningscentra låg förskjutna öster ut i landet.

När pesten väl drabbade gjorde den det med full kraft även i Sverige. I ett sjukdomsförlopp som ofta var över på några få dagar, och som i den stora mängden fall slutade med döden, dog upp emot en tredje del av Europas befolkning. Detta stora befolkningsfall medförde att byar och ibland hela landsändar lades öde. I vilket fall om man ska tro dåtidens skribenter. Den moderna forskningen är inte lika säker på saken.

Allt detta lidande fick en enorm inverkan medeltidsmänniskans världsuppfattning och den kultur som hon skapade för sig själv och vars lämningar vi idag kan se i de historiska källorna.

Läkekonsten stod utan hjälp och för att förklara det ofattbara trädde religiösa och vidskepliga förklaringsmodeller in. Var detta Guds straff, eller var det kanske judarnas fel? Överallt letade man efter syndabockar. Kanske var det ändå den egna synden som var grund till allt detta onda?

En lättgripbar översikt över digerdöden och dess verkningar

I sin bok Digerdöden ger Dick Harrison svaren på de stora frågorna kring farsoten. Boken berättar om epidemins geografiska resa och om sjukdomens förlopp och om dess effekter i Sverige, Norden och Europa. Vidare beskrivs den kulturella påverkan digerdöden fick på kultur och andligt liv. Med sin vanliga berättarglädje tar professor Harrison med läsaren på en resa i den värsta farsot människan fått bevittna.

Digerdöden är en övergripande, ingående och insatt berättelse som med Dick Harrisons tillgängliga berättarstil tydliggör digerdödens utveckling och geografiska spridning.

I sjutton kronologiskt indelade kapitel vägleds läsaren i berättelsen kring epidemin och får ta del av såväl skeendenas som de enstaka människornas historia.