Stockholms blodbad

Den 8 november 1520 rullar huvudena på Stortorget. Offrens blod blandar sig med regnet och flyter ut mellan gatstenarna.

Ett hundratal personer har precis dömts till döden i skenrättegångar och fått sina huvuden avhuggna i kung Kristian II:s blodiga hämndaktion mot dem som bestridit hans makt. Det som de döda trodde skulle bli en försoningsfest hade visat sig vara deras egen avrättning.

Stockholms blodbad, som markerar slutet på den svenska medeltiden, var en av många massavrättningar i Europa under 1500-talet. Händelsen utgjorde den makabra upplösningen på en lång process av politiska förvecklingar i kampen om makten över Kalmarunionen. Men den blev också startskottet för ett nytt uppror som skulle få långt större betydelse för Sveriges historia.

Bland de avrättade på Stortorget fanns stormannen Erik Johansson, far till en viss Gustav Eriksson av huset Vasa. Sonens försök att resa ett uppror mot Kristian II fick luft under vingarna när kungens brutala verk blev känt. Så småningom skulle Gustav Vasa ta makten och grunda en långvarig kunglig dynasti, något som inte hade varit möjligt utan blodbadet i Stockholm.

En levande bild av en av de makabraste händelserna i svensk historia

Boken tar avstamp i en målande beskrivning av den blodiga torsdagen den 8 november 1520. Därifrån spåras ursprunget och bakgrunden till Kristian II:s iscensatta massavrättning. I femton kapitel berättas både om hur blodbadet passade in i en orolig tidsperiod, präglad av hårdför rättskipning och drakoniska straff, och om de politiska förvecklingar som ledde fram till det. På sitt sedvanligt medryckande vis ger den sprängbildade historikern och författaren Dick Harrison kött och blod åt en häpnadsväckande episod ur Sveriges historia.