Sofia Näsström reflekterar över demokrati

Jag minns hur jag satt vid köksbordet och läste morgontidningen. Det måste ha varit 2014, för jag vet att jag skulle upp tidigt och undervisa på en kurs om mänskliga rättigheter på universitet. Jag bläddrade slött i tidningen och tänkte: ”Vad tråkigt allt är. Recensionerna, debattsidorna och nyheterna. Det händer ju ingenting!”

Idag tänker jag att det var lugnet före stormen. Innan allting fullständigt brakade lös, och sprickorna i det moderna demokratibygget blev synliga.

Sen dess har mycket hänt, både i Sverige och i världen. Vi har sett fattiga EU medborgare anlända till Sverige för att tigga ihop pengar till sitt levebröd. Vi har sett människor riskera livet i överfulla båtar på Medelhavet för att undkomma krig. Vi har sett bränder och översvämningar, ökade ekonomiska ojämlikheter och radikalt olika verklighetsbeskrivningar från stad, land och förort. Vi har sett populism och främlingsfientlighet, ett alltmer hetsigt språkbruk i sociala medier, en amerikansk president som på fullt allvar försökt kuppa demokratin i landet, en global pandemi och inte minst ett växande tvivel på demokratins förmåga att hantera allt detta. Pallar den för trycket?

Jag tror att svaret på den frågan hänger på vilka slutsatser vi drar nu. Därför satte jag mig ner och skrev en bok. Jag ville skriva en demokratisk bok om demokrati. En som ställer sig bredvid läsaren, och bjuder in till samtal om vad det innebär att leva i en demokrati. Det låter kanske förmätet att skriva så. De flesta bor ju redan i en demokrati. Klart de vet vad det betyder. Men min erfarenhet är att det faktiskt inte är så. Många av oss har tappat tråden, glömt bort vad demokratin är till för. I Demokrati. En liten bok om en stor sak ställer jag tio vanliga frågor om demokrati, och försöker ge läsaren verktyg att plocka upp tråden igen.

En fråga som många ställer sig idag är hur en demokrati ska försvara sig mot dem som försöker kuppa demokratin. Extremistiska rörelser, auktoritära populistiska ledare och antidemokratiska eliter har på kort tid förändrat politiken i många länder. De har tvingat demokratier att fundera på den frågan. Hur bemöter man egentligen de aktörer som använder sig av demokratins egna procedurer och friheter för att undergräva eller till och med avskaffa demokratin? Ska en demokrati tolerera de intoleranta?

Frågan är laddad. Ska vi förbjuda antidemokratiska krafter genom partiförbud och begränsningar i yttrandefriheten? Ska vi inkludera dem i partisamarbete? Eller ska demokratin punktera deras attraktionskraft genom satsningar på ökad social och ekonomisk integration?

Hoten mot demokratin är verkliga. Men uppgiften är inte bara att försvara demokratin till varje pris som helst. Vi måste också ställa oss frågan vilken slags demokrati som är värd att försvara. Det finns legitim kritik att rikta mot dagens demokratier, exempelvis de gigantiska ojämlikheter som tillåts växa under demokratins mantel och oförmågan att hantera globala problem som miljön och migrationen. Den centrala uppgiften framöver är att kanalisera det politiska missnöjet i en konstruktiv riktning. Kriser handlar om förändring. Det handlar om att skapa hopp om framtiden.

Klicka på bilden för att ladda ned högupplöst foto! Fler författarporträtt, bokomslag och eventuella inlagebilder finns att ladda ner på förlagets pressrum hos Mynewdesk. Följ denna länk för att komma till bilderna.

Sofia Näsström (f. 1969) är professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, med särskild inriktning mot politisk teori. Hon har tänkt och skrivit mycket om demokrati, senast i boken The Spirit of Democracy: Corruption, Disintegration, Renwal (Oxford University Press 2021). Näsström är en internationellt verksam forskare, och en uppskattad föreläsare bland studenter. Hon har sina rötter i Norrland, och är idag bosatt i Stockholm.