Union eller undergång, del 2

I andra delen av tvåbandsverket Union eller undergång fortsätter Rasmus Glenthøj och Morten Nordhagen Ottosen sin skildring av skandinavismens uppgång och fall. Skandinavismen var mer än bara drömmar – tvärtom fanns under andra halvan av 1800-talet högst konkreta, och långt gångna, planer på hur man skulle lyckas ena Skandinavien, enligt tidigare förbisedda källor.

Det handlade rentav om att rädda Sverige, Norge och Danmark från undergång. I 1800-talets Europa sågs det som en naturlig utveckling att världsdelen var på väg att få färre men större självständiga stater och enandet av Tyskland respektive Italien lyftes fram som tydliga exempel på detta. Små stater väntades inte ha mycket att sätta emot i händelse av krig. Alltså måste Europas mindre nationer förena sig eller gå under. Radikala revolutionärer, framträdande politiker och kungligheter gick samman om att lägga upp strategin.

Rädslan för denna väntade undergång fick radikala revolutionärer, framträdande politiker och kungligheter att verka för en union mellan Sverige, Norge och Danmark. Idag vet vi att skandinavismens vision aldrig blev verklighet, men tankarna kring ett enande var mer konkreta än de flesta känner till. Det visar existensen av konkreta författningsutkast och dokumentation från hemliga förhandlingar. Ändå har historikerna länge avfärdat skandinavismen som tidstypiskt svärmeri, närt av en begränsad skara drömmare. Man har betraktat det som otänkbart att Skandinavien skulle bestå av något annat än separata nationalstater.

Del två av Union eller undergång handlar om hur de sista chanserna till ett enat Skandinavien gick i stöpet. Den tar sin början då drömmarna om ett heldanskt Slesvig alltjämt är levande och ett krig mot Preussen väntar bakom hörnet. Ett krig som inte bara ska bli katastrofalt för Danmark utan för hela den skandinavistiska rörelsen.