Sveriges stormaktstid

I Sveriges stormaktstid berättar Dick Harrison om hur det fattiga lilla landet i norr blev en europeisk stormakt. Skildringen tar avstamp i Karl IX:s regentperiod (1604–1611), en tid då det gick som allra sämst för Sverige och dess soldater. Det är nu som stormakten föds ur en kris och den svenska staten tillgriper desperata åtgärder för att inte gå under i alla de krig som landet befinner sig i.

Det är inte bara de militära framgångarna under ledning av dugliga krigsherrar som möjliggör de svenska framgångarna, utan snarare är det skapandet av den svenska ämbetsförvaltningen som utgör förutsättningen för omvandlingen. Under ledning av Gustav II Adolf och framför allt Axel Oxenstierna centraliserades statsförvaltningen och produktionen av silver, koppar och järn ökade dramatiskt. Allt för att stärka statskassan och på så sätt öka möjligheterna till militär expansion. En expansion som nådde sin kulmen vid freden i Roskilde 1658 då den danske kungen tvingas avträda de danska provinserna (Skåne, Halland, Blekinge) som sedan dess tillhört Sverige, och i början av 1700-talet då det polsk-litauiska riket omvandlades till en svensk vasallstat.

Men i samband med Karl XII:s trontillträde (1697) såg det svenska rikets många fiender en möjlighet att gå till gemensam attack. Den nye kungen var endast 15 år gammal när han äntrade tronen och kastades in i stora nordiska kriget. Efter några inledande segrar var det svenska nederlaget ett faktum och vid kungens död vid Fredrikshalds fästning 1718 var stora delar av det en gång så stora väldet ett minne blott.

På sedvanligt Dick Harrisonskt manér beskrivs den historiska utvecklingen på ett både spännande och pedagogiskt sätt. Det stora skeendet skildras initierat samtidigt som läsaren får möta enskilda människor i kampen för att få tillvaron och livet i stort att gå ihop. Skildringen är kronologisk.

Sveriges stormaktstid följer krigen och de stora förändringarna – till exempel framväxten av nya städer, näringar, stilar och ideal. Resultatet blir en bok som har gott om fältslag, hovliv, barockens kultur, häxförföljelser och stadsgrundande. Här finns också gott om exempel på det individuella maktutövande som präglade både krigföringen och fredspolitiken. Detta gäller naturligtvis också monarkerna. Gestalter som Gustav II Adolf, Kristina och Karl XI påverkade Sverige betydligt mer än deras sentida efterföljare i slott och kanslihus har varit i en position att göra.