1880- och 1890-talen brukar karakteriseras som brytningstider i det svenska samhället och kulturlivet. En ny tidsanda gör sig gällande.
”Det moderna genombrottet” fick många målsmän, däribland Axel Wallengren. Som student deltog han i tidens radikala debatter och odlade studentikosa vanor vid det skånska universitetet. Han övade samtidigt med allvar sin penna och publicerade en diktbok, en kort roman och en novellsamling under eget namn. Hans ”seriösa” texter är en viktig tidsspegel, men det blev humoristen Wallengren, det vill säga pseudonymen Falstaff, fakir, som satte störst avtryck med sina halsbrytande böcker: Envar sin egen professor, Envar sin egen gentleman och Lyckans lexikon. När han dog vid bara 31 års ålder 1896 hade han redan eftertryckligt skrivit in sig i den svenska humorns historia.
Men vem var egentligen författaren, humoristen och cynikern Falstaff, fakir? Och vem var journalisten Axel Wallengren som gömde sig bakom Fakirens förklädnad?
Om det får man besked i boken En man med två huvuden av Carlhåkan Larsén. Med kunskap och engagemang har han skrivit den första biografin kring denne pionjär inom svensk humor. Carlhåkan Larsén är teater- och musikerkritiker i Sydsvenska Dagbladet och tidskriften OPUS. Han är därtill tidigare ordförande i Fakirensällskapet.
Den första biografin om en klassisk gestalt i den svenska litteraturen
1800- och 1890-talen brukar karakteriseras som brytningstider i det svenska samhället och kulturlivet. En ny tidsanda gör sig gällande inte minst bland studenterna. De som ville göra upp med äldre, konservativa värderingar höjde upprorsfanan. I Lund gick diskussionens vågor höga på Akademiska Föreningen, och det man kallar ”det moderna genombrottet” fick många målsmän. Axel Wallengren hörde till de nya idéernas förespråkare. Hans ”seriösa” diktning är en tidsspegel, men det blev humoristen Wallengren, det vill säga Falstaff, fakir, som skrev in sig i hävderna med sina halsbrytande böcker: Envar sin egen professor, Envar sin egen gentleman och Lyckans lexikon.
Boken följer Wallengren från uppväxten i det ännu fridfulla men snabbt expanderande Lund, skildrar en ung students studier och kamratliv, där det gavs utrymme åt ett ofta ganska otyglat leverne på krogar och kaféer. De berömda lundensiska karnevalerna var höjdpunkter. Då gick det extratåg till Lund C. Men i den spänningsfyllda miljön diskuterades också tidens stora sociala och politiska frågor, och många försökte tolka framtidens tecken. Allt detta framställs på ett lättsamt och lättillgängligt sätt.
Axel Wallengren tog på kort tid sin filosofie kandidatexamen men de fortsatta studierna bedrev han håglöst – en bana som fri författare föresvävade honom, mot familjens vilja. I likhet med många andra studenter, som inte ville inordna sig i den traditionella statsapparaten, blev journalistiken en utväg och födkrok. Och Wallengren hade talang för yrket, det visar hans rapporter från Berlin, en sjudande storstad. Han hade fått erbjudande om fast anställning vid Aftonbladet när en hastigt uppflammande så kallad miliartuberkulos ändade hans liv. Han var då 31 år gammal. Wallengren begravdes i Berlin, men stoftet flyttades på 1920-talet till hemstaden Lund.
En underhållande skriven och vackert illustrerad bok
En man med två huvuden vill teckna en levande bild av en person som ofta framställts som ”kluven”, till och med ”schizofren”. De motsägelsefulla dragen bör snarare benämnas ”spänningar”. Författaren Wallengren är knappast någon kallhamrad cyniker men under pseudonymen Falstaff, fakir tar han steget fullt ut: i Fakirens förklädnad kan han tillåta sig att beskriva verkligheten i absurd belysning. Hans överraskande språkliga akrobatik gläder läsaren än idag – och en av bokens förtjänster är att man får stifta bekantskap med Fakirens absolut originella ordkonst genom rikliga citat.
