Bohuslän skakas om i grunden när det erövras av den svenska stormakten. Freden i Roskilde år 1658 är startpunkten för Tomas Anderssons fortsatta skildring av landskapets händelserika historia. Bohuslänningarna får vänja sig vid att maktens röst kommer från ett annat håll. Svåra tider väntar och det dröjer länge innan stöveltrampet genom landskapet upphör. Det stora sillfisket under andra hälften av 1700-talet får livet i kustbandet att blomstra.
Med 1800-talet kommer ett uppsving för både sjöfarten och badturismen. Ångbåtar trafikerar kuststräckorna, nya samhällen växer fram med bland annat pappersbruk i Munkedal och mekaniska verkstäder i Lysekil och Uddevalla.
I berättelsen framträder flera betydelsefulla personer. Carl von Linné och hans lärjunge Pehr Kalm reser genom ett utarmat Bohuslän på 1700-talet. Deras nedtecknade betraktelser bidrar till berättelsens must och färg, likaså de skarpa iakttagelserna av feministpionjären Mary Wollstonecraft. Adelsdamen Margareta Huitfeldt hjälper tillväxten när hon får den svenska eliten att intressera sig för ostron och hummer.
I denna andra del av Bohusläns historia är landskapet i ständig förvandling. Tomas Andersson beskriver kunnigt storpolitik och häxprocesser, frihamnar och fälttåg. Även nutida bohuslänningar får skildra sin hembygd, dåtid och nutid knyts därmed ihop och bildar tillsammans en mångskiftande bild av Bohusläns historia.
Bohusläns historia: Från järnålder till 1658 gavs ut för två år sedan och fick ett varmt mottagande i både Sverige och Norge.
Med avstamp i freden i Roskilde 1658 rullas Bohusläns historia upp fram till idag. Svenskarnas ambition att så snabbt som möjligt göra ”norrmännen” till lydiga undersåtar gick genom kyrkan. Svenska präster skickades in och svenska talades från predikstolen. Med Margareta Huitfeldt i spetsen försökte den bohuslänska adeln, som vid tiden knappt utgjordes av tio personer, få behålla sina tidigare privilegier. Margareta kom att stå greve Per Brahe nära. Hon såg till att den svenska eliten började intressera sig för ostron och hummer. Hennes donation är, efter Gustav II Adolfs till Uppsala Universitet, den största som någonsin gjorts i Sverige.
1700-talet inleddes med krig och elände. Fisket var dåligt. Genom landskapet tågade karolinerna, vid två tillfällen, norrut mot Norge. Det svenska stormaktens dödsryckning utspelades i Bohuslän. Frihetstiden, som först utropades på Torget i Uddevalla, innebar inledningsvis ingen lindring. Carl von Linné och lärjungen Pehr Kalm reste genom ett kalhugget landskap, språkade med fiskare, samlade in rara örter och försökte komma på vad som kunde göras. Inte visste de att sillen några år senare var på väg in till kusten.
Då Mary Wollstonecraft, feminismens urmoder, passerade Kviström värdshus 1795, några år efter Gustav III:s förlust under Teaterkriget vid samma plats, ondgjorde hon sig över stanken från sill renset på åkrarna. Det var ett barbariskt land där människor söp så förfärligt.
Skiftesreformerna ritade om kartan i Bohuslän. Sillen försvann samtidigt som Napoleon gjorde sorti. Omfattande nöd drabbade kustbandet. Men det fanns ljusglimtar. Sjöfrakterna ökade. Kring mitten av 1800-talet började ångbåtar trafikera kusten. Det tog nu bara en dag att ta sig från Uddevalla till Göteborg. Badorter växte upp som svampar. Och så kom sillen tillbaka. Då fiskeflottan slutligen motoriserade kunde man gå längre ut och dra. Stenhuggare från Blekinge vandrade in och lärde ut sitt hantverk. Nya samhällen växte fram då stenindustrin växlade över till stordrift och gick allt djupare ner i graniten. Men också en gryende industriframväxt med pappersbruk i Munkedal och mekaniska verkstäder i bland annat Lysekil och Uddevalla. Frikyrkor och nykterhetsrörelsen kom först, därefter fackföreningar och Folkets hus.
Boken skildrar ett Bohuslän i ständig förvandling. Skildringen tar mot slutet ett nytt grepp. I en räcka intervjuer skildrar bohusläningar sitt landskap, mångskiftat med rötter djupt ner i det förgångna.
