Berlinmurens fall i november 1989 är en av 1900-talets mest omvälvande händelser. Muren som delat Berlin sedan augusti 1961, hade inte bara stängt in Östtysklands befolkning, den hade även blivit symbolen för det kalla krigets delade värld. Berlinmurens fall har således kommit att förknippas såväl med det kalla krigets slut som med Tysklands återförening, östblockets upplösning och skapandet av en ny världsordning.
Men saker och ting kunde ha gått annorlunda. Hösten 1989 genomfördes stora demonstrationer i flera östtyska städer, bland annat i Berlin och Leipzig. Folket hade fått nog av det politiska förtrycket. Många fruktade att kommunistpartiet under ledning av Erich Honecker skulle sätta in tungt beväpnad polis och militär mot det fredliga demonstranterna. Så blev det emellertid inte.
Berlinmurens fall var inte resultatet av medvetna politiska beslut från den östtyska regeringens sida. Det var snarare en kombination av slarv och misstag som tvingade överstelöjtnant Harald Jäger att lyfta gränsbommarna vid en av gränsövergångarna i Berlin sent på kvällen den 9 november 1989. Berlinmurens fall var inget mindre än en fredlig revolution som lyckades.
Efter andra världskriget delade segermakterna Tyskland i fyra ockupationszoner. Berlin, som hamnade i den sovjetiska zonen, delades i fyra sektorer. Under åren efter kriget ökade spänningarna mellan de tidigare allierade, samarbetet om Tyskland bröt samman, ett kallt krig bröt ut och två tyska stater skapades – Västtyskland, med nära band till USA och Västeuropa, och Östtyskland, som blev en del av det sovjetkontrollerade östblocket.
Under 1950-talet lockades många östtyskar av det ekonomiska välståndet och den politiska friheten i väst. Mellan 1949 och 1961 valde drygt 3 miljoner DDR-medborgare att lämna landet. Många tog sig till väst genom att utnyttja den fria rörligheten mellan de olika delarna av Berlin. I den situationen valde den östtyska regeringen, med stöd från Sovjetunionen, att bygga en mur för att stänga östtyskarna inne.
Berlinmuren började byggas den 13 augusti 1961 och i 28 år var Berlin en delad stad. Kalla kriget var hela tiden närvarande och vid flera tillfällen höll frågan om Berlin på att leda till en väpnad konfrontation mellan supermakterna. Att försöka ta sig över Berlinmuren var förenat med livsfara. Vakterna hade order att skjuta skarpt mot den som försökte fly till väst.
I mitten av 1980-talet höll det kalla kriget på att ta slut. I DDR demonstrerade 100 000-tals människor som krävde politiska fri- och rättigheter och, inte minst, att få resa utomlands. Den 9 november meddelade kommunistpartiet att östtyska medborgare skulle tillåtas att resa utomlands och att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft med omedelbar verkan. Meddelandet var inte ett resultat av ett medvetet politiskt beslut utan berodde på ett omfattande slarv och en lång rad misstag. Människor strömmade ner mot gränsövergångarna i Östberlin. När situationen blev ohållbar, valde gränsvakterna att öppna övergångarna till väst.
Berlinmuren, symbolen för det kalla krigets värld och det delade Tyskland, hade upphört att fungera. En ny värld höll på att skapas.
