Beowulf – vad sagan lär oss

Tack vare bevarade diktverk kan vi komma de tidigmedeltida kungarnas och stormännens värld betydligt närmare än vad som är möjligt via epokens krönikor. Både anglosaxarna och de britanniska kelterna producerade hjältedikter som visar hur krigarna uppfattade sig själva och sin omvärld. De värderingar som lyser igenom i dikterna utgör därmed upplysande ledtrådar till dåtidens politiska och sociala kultur. Det gäller i synnerhet det anglosaxiska verket Beowulf och det keltiska Y Gododdin.

Ingen vet när Beowulf, som består av 3 182 rader, tillkom. Enligt vissa forskare skrevs dikten i East Anglia på 700-talet, enligt andra i Offas Mercia, enligt ytterligare andra skapades den först på 900-talet. Det rör sig under alla omständigheter om ett anglosaxiskt verk som avspeglar kunga- och hjälteideal under småkungarikenas era. I dikten skildras hur en ung geatisk storman, Beowulf, anländer till danakungen Hrothgars gård Heorot, som hemsöks av odjuret Grendel. Beowulf dödar Grendel och dennes mor, belönas av Hrothgar och återvänder till geaternas land, där han sedermera blir kung. Efter en lyckosam femtioårig regering drar han ut i strid mot en eldsprutande drake för att värna rike och folk. Både draken och Beowulf dör, varpå diktverket slutar med att geaternas ädlingar hyllar sin begravde härskare.

Med ”geater” avses troligen ”götar”, och det kan knappast betvivlas att diktens handling på ett eller annat sätt är länkad till historier som också varit i omlopp i den yngre järnålderns Skandinavien.

Den anonyma författaren lägger stor vikt vid det kungliga följet. Både Hrothgar och Beowulf är beroende av sina krigare, vilka kan komma från vitt skilda håll. Vad vi skulle beteckna som nationalitet och etnicitet har ingen betydelse i sammanhanget. Det väsentliga är att kungens ära och ryktbarhet är så stor att stridsberedda män från när och fjärran är villiga att tjäna honom. När Grendel angriper den politiska och militära strukturen genom att röva bort och äta upp krigarna hotas Hrothgars maktställning. Lyckligtvis räddas situationen av Beowulf, varefter Hrothgar och hans familj kompenserar sig hedersmässigt genom att belöna honom rikligt. Denna taktik – att locka till sig krigare som får guld och silver som tack för tjänster – var karaktäristisk för de personliga relationer som kännetecknade tidigmedeltida härskarmiljöer i Västeuropa. Kungarna var så illa tvungna att demonstrera sin monarkiska generositet genom att skänka värdeföremål och bjuda på mat och dryck. Annars miste de ära, betydelse och inflytande. Det var inte tal om att lägga rikedomar på hög. Resurser var till för att användas.

Den värld som framträder i Beowulf karaktäriseras av osäkerhet. Kungen får aldrig sitta stilla. Han måste rekrytera krigare, kämpa mot fiender, bevaka gränstrakter och skydda sitt folk, på det att maktrivalerna inte ges möjlighet att rubba den sköra politiska balansen. Dynastiska fejder och kupper tillhör ordningen för dagen, alldeles som i verkligheten. Åtskilliga anglosaxiska kungar dog lika våldsamt som Beowulf, låt vara att banemännen var stridsmän och inte drakar.