Nederlaget vid Poltava var början på slutet för Sverige som stormakt. När den svenska och den ryska armén drabbade samman den 28 juni 1709 hade det stora nordiska kriget pågått i nio år. Fram till dess hade de svenskarna varit framgångsrika. Men vid Poltava, i nuvarande Ukraina, gick allt fel: de ryska styrkorna var överlägsna, överraskningsmomentet gick om intet och ordergivningen var oklar. Över hälften av de svenska ryttarna och fotsoldaterna förlorades. Resten av den svenska fältarmén hamnade i rysk fångenskap, och en stor del av dem skulle aldrig återvända hem. Snart låg den svenska stormakten i dödsryckningar.
Historikern Olle Larsson berättar om upptakten till det avgörande fältslaget som skulle bli ett av Sveriges värsta militära nederlag. Katastrofen vid Poltava skulle bli en vändpunkt med långtgående konsekvenser.
Kanske kunde slaget ha slutat annorlunda men den 28 juni 1709 var en dag då allt gick fel. Den ryska numerära överlägsenheten var enorm, överraskningsmomentet gick om intet, ordergivningen före slaget hade varit bristfällig och det var de svenska fotsoldaterna och ryttarna som fick betala priset för detta. De svenska förlusterna i döda, sårade och tillfångatagna uppgick till 9 700 man, vilken var mer än hälften av den styrka som marscherat mot det ryska lägret under de tidiga morgontimmarna. När resten av den svenska fältarmén kapitulerade några dagar senare hamnade drygt 20 000 svenskar i rysk fångenskap. Av dem skulle tvåtredjedelar aldrig återvända hem.
Boken Slaget vid Poltava är berättelsen om det avgörande fältslaget, om de händelser som ledde fram till drabbningen och om det som hände efteråt.
Bokserien Sveriges dramatiska historia lyfter fram spännande episoder och fascinerande tidsepoker ur den svenska historien. Här presenteras på ett fängslande sätt de människor och händelser som format det land vi idag lever i.
