Röda khmererna

Röda khmerernas revolution 1975 var slutpunkten på sex års blodigt inbördeskrig. Inte ens USA, som fällde hundratusentals ton bomber över Kambodja, kunde rädda regeringen.

Det förödda landet hälsade freden med glädje.

Men folkets fasor var inte över, tvärtom. Snart upphörde all kommunikation med omvärlden. Gränserna stängdes. I tystnaden inleddes historiens mest radikala kommunistiska samhällsomvandling. Landsbygden förvandlades till ett enda stort, brutalt arbetsläger sedan städerna tömts på sin befolkning.

Röda khmererna hade visat sig vara en framgångsrik kamporganisation. Men de hade ingen erfarenhet av samhällsbygge. Bristen på kompetens blev snart uppenbar. I sin övertända revolutionära radikalism var dock misslyckanden oacceptabla. När de förväntade resultaten uteblev inledde den alltmer paranoida ledningen i stället en fanatisk jakt på kontrarevolutionärer. Minsta misstag tolkades som sabotage. Tortyr och dödstraff följde.

När Pol Pot störtades drygt tre år senare hade nära 2 miljoner människor mist livet, av svält, sjukdomar eller avrättningar – en fjärdedel av landets befolkning.

Pol Pot och hans anhängare återupptog dock sitt gerillakrig, ett krig som skulle fortsätta till hans död 1998.

Att agera i det fördolda var en central del av Röda khmerernas strategi. Deras katastrofala tid vid makten var därför länge höljd i dunkel. Så mycket som möjligt hölls hemligt. Det dröjde exempelvis flera år efter maktövertagandet innan det ens blev känt vem som var rörelsens ledare, vem som dolde sig bakom pseudonymen Pol Pot. Till skillnad mot andra kommunistdiktaturer odlade han ingen personkult, snarare än opersonlighetskult.

De senaste decennierna har bilden av Pol Pots kommunistiskt inspirerade rörelse, distinkt präglad av sitt kambodjanska sammanhang, emellertid klarnat. På många sätt var den formad av sin tid. Nationalismen fick de av de franska kolonisatörerna, kommunismen av Sovjetunionen, Vietnam och Kina, radikalismen låg i tidsandan.

Röda khmerernas stat, Demokratiska Kampuchea, var också stormakternas draksådd. Om USA inte hade utvidgat Vietnamkriget till Kambodja hade revolutionen aldrig blivit av. Hade Pol Pot inte sedan fått kinesiskt stöd, för att balansera Vietnams växande inflytande, hade hans tid vid makten blivit än kortare.

Röda khmerernas brist på verklighetsförankring blev slutligen deras fall, när de 1978 anföll den mångfaldigt mäktigare arvfienden Vietnam.

Röda khmererna är den första svenska boken ägnad Pol Pots terrorstat. Den ger både en helhetsbild av vad som mot alla odds möjliggjorde revolutionen och en fördjupning av ett av 1900-talets värsta brott mot mänskligheten. Men den är också en högaktuell parallell till vår samtid, där extrem-radikala ideologiska rörelser åter är en politisk kraft, både i Sverige och utomlands.

Begripliggör ett av världens värsta och mest svårförstådda brott mot mänskligheten

Boken inleds med en historisk bakgrund, med start i det mäktiga medeltida Khmerriket som har kommit att prägla Kambodjas historia. Sedan följer den kronologiskt de skeenden som ledde fram till revolutionen 1975. Därefter beskrivs revolutionen och Pol Pots tid vid makten. Avslutningsvis diskuteras hur revolutionen kunde bli så brutal och vilken roll radikalismen hade i katastrofen. Boken är inte akademisk, utan skriven på en tillgänglig och litterär prosa.