Året är 1913 och Hillevi lämnar föräldrahemmet för att börja sitt arbete som tvätterska på godset Tjolöholm. Sysslorna är slitsamma och Hillevi drömmer om ett bättre och friare liv. Genom grevinnan får hon en glimt av fotograferandets fascinerande värld.
Hillevi förundras över den magi som skapas med hjälp av en kamera och inser att detta är vad hon vill viga sitt liv åt. Men i en tid då ogifta kvinnor är omyndiga och de gifta blir försörjda av sina makar får Hillevi kämpa hårt för att förverkliga sin dröm.
Parallellt med Hillevi följer vi Daphne och hennes liv i nutidens Lund. Även Daphne drömmer om att arbeta som fotograf och planerar att starta en fotoateljé. Men så bryter coronapandemin ut och hennes planer grusas. Ska hon tvingas leva på sin sambo?
Trots att mer än hundra år skiljer Hillevi och Daphne åt har de en gemensam dröm: att arbeta och försörja sig som fotograf – och att kunna leva på en egen lön.
Maria Gustavsdotter har hyllats för serien Prästdöttrarna som utspelar sig i stormaktstidens Sverige. Med En egen lön bevisar hon återigen sin osvikliga känsla för att trovärdigt skildra kvinnors liv, såväl de moderna som de i svunnen tid.
Hillevi är tonåringen med högtflygande drömmar. Hon har några år i varannandagsskola, hon kan läsa, skriva och räkna, men inte mycket mer. Hennes familj förväntar sig att hon ska nöja sig med att arbeta i familj, eller möjligen på en fabrik tills hon gifter sig. Sedan förväntas hon hushålla med sin makes pengar och möjligen dryga ut inkomsterna med hemarbete. Hon kommer i så fall att stå under sin makes förmyndarskap och har varken rösträtt eller rätt att själv disponera sin egen lön. Det är ett liv, som passar Tekla, Hillevis goda vän, men Hillevi drömmer om ett eget företag, egna pengar och en egen bostad. Vägen dit blir inte enkel och Hillevi väljer ibland att töja på sanningen.
Hillevi lever i en tid då ogifta kvinnor under tjugofem är omyndiga. Kampen för kvinnlig rösträtt handlar också om att även kvinnor ska bli myndiga och ha rätt att förvalta sin egendom. Då första världskriget bryter ut, sätts kampen för kvinnlig rösträtt på paus. Kampen för fred blir viktigare, men för de kvinnor som sliter i fabriker eller som hemsömmerskor, de som är mödrar, för dem handlar det mest om att få matransoner att räcka.
Genom romanen får vi följa Hillevis kamp för en egen röst och rätten att själv förvalta de pengar hon tjänar.
Daphne har tjänat egna pengar sedan hon var nitton. Hon har också bott ensam och anser att hon är självständig. Nu har hon nyss flyttat ihop med Axel och måste anpassa till hans önskemål och behov.
Corona är pandemin ingen riktigt räknat med. Daphne som planerat för en egen ateljé inser att hon inte kan öppna den. Nu blir hon utan jobb, utan regelbunden inkomst och får hanka sig fram. Visserligen är hennes sambo Axel villig att försörja henne, men vad händer i ett förhållande om den ena måste be den andre om pengar?
Då hennes mormor dör får hon överta två kartonger fulla med foton, brev och andra minnen från sin mormorsfars mor, Hillevi. Hon börjar söka efter sanningen om de myter hon hört om anmodern. Var hon verkligen en kamplysten suffragett? Vem betalade för hennes fotoateljé och vems döda barn är det på fotografiet i en av lådorna?
En egen lön är skriven med två historier som löper parallellt.
Dels berättelsen om Hillevi och hennes kamp för självständighet i en tid då kvinnliga rättigheter inte var något självklart.
Dels en modern historia, med Daphne, som anser att en människas självständighet är hårt knuten till en egen lön. Daphne berättar själv sin historia, vi får nöja oss med hennes perspektiv. Hon jämför sin situation med Hillevis, men blir ändå inte helt nöjd. Räcker det verkligen med rösträtt för att män och kvinnor ska ses som jämställda?
