Hallå där, Bonnie Clementsson, författare till boken Fängslade öden. Stort grattis till nomineringen till Augustpriset! Hur känns det?
– Tack! Det är fortfarande lite svårt att ta in. Men det är fantastiskt roligt att boken uppmärksammas på detta sätt.
Fängslade öden bygger på en helt unik arkivskatt, hur kom den till dig och hur bestämde du dig för att det skulle kunna bli en bok av den?
– Jag har alltid intresserat mig för så kallat ”vanliga” människor i historien men de har sällan lämnat efter sig eget källmaterial. Istället tvingas man som historiker att läsa om dem i olika myndighetsprotokoll. När jag fick ett tips om att straffångarnas biografier låg gömda i Carl Fredrik Ridderstads personarkiv på Vadstena landsarkiv blev jag genast intresserad. Här fanns en chans att läsa tjuvarnas egna ord, att förstå hur de resonerade, hur de rättfärdigade sina livsval, vilka normer och värderingar som styrde deras handlingar och hur de navigerade i samhället. Biografierna ger också inblick i hur deras relation till andra brottslingar, till bondesamhället och till myndighetspersonerna fungerade och vad som kunde hända bakom kulisserna på dåtidens häkten och fängelser. Ett så rikt material kan bara presenteras i en bok.
Av de sjutton straffångarna på Carlstens fästning som du skrivit om, är det någon som ligger dig särskilt varmt om hjärtat?
– Flera av straffångarna har gripande öden som man har svårt att sluta tänka på. Men Nicolaus Söderman, som skrev den längsta biografin, är kanske extra intressant eftersom han levde ett ovanligt kort och intensivt liv. Han kom från en välbärgad familj och var relativt välbildad. Han var sjöman, reste över hela världen, behärskade tre språk, och satt fängslad i England och Stockholm i olika omgångar. Han berättar om djärva kvinnohistorier, skeppsbrott, smarta bedrägerier, mutor och återkommande konflikter med Stockholmspoliserna. Han framstår som sympatisk och intelligent men rastlös och impulsiv. Han var knappt 21 år när han dömdes till livstids straffarbete. Fem år senare dog han i kolera på Nya Älvsborgs fästning.
Hur ska du fira om du vinner Augustpriset?
– Efter galan blir det middag med förlaget och familjen. Om jag inte vinner firar vi min nominering en sista gång. Om jag vinner skålar vi en gång extra för juryns goda smak.
