I Flickan på perrongen kretsar handlingen kring Kindertransport, en räddningsaktion som satte tusentals barn i säkerhet från nazisterna. Hur kommer det sig att du valde detta ämne för din berättelse?
– Jag hade letat ett tag efter ett ämne som liknade det om barnmigranterna från Storbritannien till Australien, som jag baserade min första bok på. Jag läste om Nicholas Winton, börsmäklaren som hjälpte till att rädda hundratals barn från Prag precis innan tyskarna invaderade och hittade nya hem åt dem i England. Jag ville ta reda på mer om Tjeckoslovakien under andra världskriget, och läste då om Terezín/Theresienstadt, fånglägret strax utanför Prag dit många judar fördes. Även om förhållandena i lägret var svåra fick de intagna måla, sjunga och sätta upp föreställningar. Jag fascinerades av tanken på att människor använder sin kreativitet för att trotsa tyranni och satte mig för att skriva en berättelse kring dessa händelser.
Även din förra bok Haven som skiljer oss åt är baserad på historiska händelser. Föredrar du att skriva om sådana, eller skulle du kunna skriva en berättelse som är ren fiktion?
– Jag måste erkänna att jag tycker det är lättare att väva fiktion kring historiska händelser, de kan utgöra en mall för min berättelse. Jag tror också att andra världskriget tog fram det bästa och det sämsta hos människor, och jag älskar att skriva om starka karaktärer och djupa känslor. Dock blir researchen mycket tidskrävande så kanske kommer jag en dag att skriva något taget helt ur fantasin. Det är ganska lockande!
Sist men inte minst – vem ska läsa Flickan på perrongen?
– Jag skulle tro att alla som värdesätter familjelojalitet och kreativitet, och som gillar hjärtevärmande berättelser baserade på verkliga händelser, kommer att ha utbyte av att läsa den.