Skenet från det exploderande krutet slog ut som en gigantisk kaskad mot den klarblå himlen.
Söndertrasat skeppsvirke och lemlästade människor slungades handlöst mot skyn, för att kort därefter falla ned mot den stormfrästa vattenytan. Dånet av skeppens kanonsalvor blandades med skriken från besättningsmännen bakom krutrökens draperande slöjor. Ljudvågen kom rullande som ett mullrande åskväder över vattnet mot Ölands ostkust. Det stora skeppet hade kantrat, explosionen kluvit det mitt itu och himlen färgats blodröd av eldskenet. Nu gick regalskeppet Kronan till botten långt därute till havs, där Ölands ostkust endast kan siktas som en tunn strimma vid horisonten. 800 man mötte döden i det iskalla försommarhavet.
Det var vid middagstid, torsdagen den 1 juni 1676. Konungariket Danmark var ärkefienden, i allians med Nederländerna, och kampen stod om herraväldet över Östersjön.
Vid middagstid den 1 juni 1676 kantrade, exploderade och sjönk regalskeppet Kronan under en drabbning mellan den svenska och den förenade dansk-nederländska flottan.
Skeppet kantrade i den hårda sydvästvinden när man skulle vända mot fienden, sannolikt beroende på att man minskat för lite på seglen. Drabbningen skedde sex kilometer utanför byn Hulterstad på sydöstra Öland. Kronans undergång är en av de största fartygskatastroferna i svensk historia. Av den 850 man starka besättningen överlevde endast ett fyrtiotal.
Sannolikt bidrog flera faktorer till Kronans undergång; skeppets instabilitet, alltför stor segelyta i samband med vändningen, bristande samordning mellan eskadrarna, dåligt tränat manskap och rivaliteten mellan officerarna, men också den politiska och ekonomiska situation i samhället som föregick katastrofen. Trots skeppets omvittnade instabilitet hade dock Kronan, till skillnad från regalskeppet Vasa seglat i flera år utan några större missöden. Det som ytterst kom att föra Kronan mot sin undergång var en rad felaktiga bedömningar, det vi modernt tal skulle kalla ”den mänskliga faktorn”.
1980 lokaliserades vraket av Kronan av Vasas upptäckare Anders Franzén tillsammans med tre medarbetare. 1981 inledde Kalmar läns museum undersökningarna av Kronan. Fortlöpande undervattensarkeologiska undersökningar har till denna dag årligen genomförts på vrakplatsen i länsmuseets regi.
När Kronan förliste var skeppet fullt utrustat med en besättning på närmare tusen man. Märk väl man, för kvinnor fick av regelmässiga skäl inte vistas ombord under de s k sjötågen. Besättningen motsvarar till sin storlek en medelstor svensk stad vid 1600-talets mitt. Den sociala strukturen ombord återspeglar ett tvärsnitt av samhället. Detta gäller även besättningens åldersfördelning och geografiska ursprung.
Kronans tid var en tid då gränsen mellan militärt och civilt var diffus. Örlogsskeppen var en blandning av palats och krigsmaskiner, makteliten gjorde parallella ämbetsmanna- och officerskarriärer, ombord bars krigsfartygen bars inga uniformer utan ståndsmässig, civil klädsel. Trots de enorma klasskillnaderna mellan de ombordvarande, var de alla ”i samma båt”. Detta sociala tvärsnitt och koncentrat av historia, fruset i sitt dödsögonblick, gör Kronan unik!
Undersökningarna av Kronan baseras på olika källmaterial; alla de tusentals föremål som bärgats från vraket, de skriftliga källorna i arkiven och det samtida bildmaterialet. Ur detta digra material med sitt ursprung i en specifik, dramatisk händelse, framträder berättelser om personer, händelser och samhället i sin helhet. Berättelser som sträcker sig långt utöver den katastrof som drabbade den svenska stormakten en stormig dag i havet utanför östra Öland.
