Kreta
Efter andra världskrigets utbrott 1939 garanterade Storbritannien Greklands gränser. År 1940 sökte Italien, som redan ockuperat Albanien, med ett ultimatum få tillgång till vissa strategiska punkter i Grekland, men fick avslag. Under vintern 1940-41 kunde grekerna driva tillbaka italienarna in i Albanien. Tyskland tvingades därför att ingripa i april 1941. Trots visst brittiskt stöd till grekerna ockuperades hela landet av axelmakterna Tyskland, Italien och Bulgarien. Kung Georg och regeringen flydde via Kreta till Egypten, dit en del av den grekiska flottan också tog sig.
I maj 1941 erövrades Kreta av tyskarna. Orsaken var att brittiska trupper, efter tyskarnas ockupation överförts till Kreta, en sedan hösten 1940 strategiskt viktig allierad bas.
Erövringen genomfördes 20-31 maj av 4. luftflottan (22 000 man inklusive luftlandsättnings- och jägarförband) under generalöverste Alexander Löhr. Försvaret av Kreta leddes av en nyzeeländare, generalmajor Bernard Freyberg, med 42 000 man (därav 10 000 greker). Trots att tyskarna led stora förluster i initialskedet, kunde ön erövras sedan 17 000 britter utskeppats och 10 000 tagits som fångar. Kretaoperationen var en allvarlig prestigeförlust för de allierade, och öns erövring innebar att axelmakterna fick ett temporärt övertag i Medelhavsområdet. Kreta återerövrades först i krigets absoluta slutskede.
Antony Beevor är före detta officer och numera författare. Känd för den svenska publiken som författare till Stalingrad (2000) och Berlin (2002). Kreta skrevs 1991, före det publika genombrottet.
