Tredje rikets hemligheter

Nazitiden varade bara i tolv år men den fortsätter ändå att dominera vår uppfattning om den tyska historien. Än finns det vittnen kvar som kan erbjuda värdefulla upplysningar om det förflutna, om områden som hittills rönt mindre uppmärksamhet. I Tredje rikets hemligheter utforskar Guido Knopp denna den mörkaste epoken i Tysklands historia och slår hål på flera av dess myter.

Guido Knopp och hans kunniga redaktion bestående av historiker och journalister har med Tredje rikets hemligheter lyckats kasta nytt ljus över nazismen före och under andra världskriget. Boken tar i huvudsak upp sex olika ämnen i lika många kapitel.

I kapitlet om Adolf Hitlers familjebakgrund avfärdar Guido Knopp på vetenskaplig grund tidigare uppgifter om att Hitlers förfäder skulle vara av judisk härstamning. Så var inte fallet. Även Hitlers fars utomäktenskapliga bakgrund och hans nära släktskap med sin fru förklarar Knopp på ett rationellt sätt med att detta helt enkelt inte var ovanligt på den österrikiska landsbygden vid denna tid. För Hitler själv var detta inte heller något problem som han ansåg sig ha skäl att dölja. I ett annat kapitel klargör Guido Knopp hur det låg till med Hitlers olika relationer som under åren gett upplopp till många helt ogrundade och spekulativa myter.

Nya fakta kring Hitler och hans närmaste män

Avsnittet om Erwin Rommel är en utmärkt skildring av den berömde tyske fältmarskalkens bakgrund och lysande karriär. Guido Knopp visar hur hänsynslös Rommel var under striderna i Nordafrika och hur även SS hade sina fingrar med i spelet under ”det ridderliga ökenkriget” genom att sända ett insatskommando till krigsskådeplatsen för att förbereda en ”aktion” riktad mot judarna i Palestina om Rommel segrade över de brittiska styrkorna. Rommel upphävde dock personligen direkta order från Hitler att likvidera judiska frontkämpar i den brittiska armén. Likaså agerade Rommel senare 1944 i Italien mot förföljelser av italienska judar.

Knopp ger även en intressant sammanfattning av Rommels inblandning i motståndet mot Hitler och belägger genom nya arkivfynd att Rommel, tvärtemot tidigare forskning, kompromisslöst förordade att Hitler skulle likvideras för att få slut på kriget.

I ett kapitel om Hitlers privatekonomi kan Guido Knopp visa att girighet är ett tidlöst fenomen. Redan 1933 var Hitler miljonär och knappast längre en ”man av folket”. Pengarna kom delvis från royaltyinkomsterna från Mein Kampf som redan då sålts i över 900 000 exemplar. Däremot försummade Hitler att betala någon som helst statlig inkomstskatt och fick redan 1934 en kvarskatt på 400 000 riksmark som plikttrogna tjänstemän upprepade gånger krävde honom på. Hitler fick även in betydande utländskt kapital. Den amerikanske industrimannen Henry Ford donerade årligen 50 000 mark i födelsedagspresent. Pengarna gick direkt in på Hitlers privata konto.

Kapitlet om Albert Speer handlar om de upptäckter som nyligen gjorts – upptäckter som förmodligen resulterat i dödsstraff istället för fängelsestraff om de varit kända vid Nürnbergrättegångarna. Istället lyckades Speer dupera inte bara domstolen (och med en hårsmån undkomma dödsstraff) utan även en hel omvärld. Speer blev för den västtyska allmänheten ”den gode nazisten” som storsint erkände sitt ”ansvar” för regimen men som alltid förnekade detaljerad kännedom om Förintelsen. Kapitlets kärna är avslöjandet av den omfattande konstsamling som Speer lyckades gömma vid krigsslutet och som han strax före sin död anonymt lyckades sälja för en stor summa pengar. Knopp ger en trovärdig sammanfattning av samarbetet mellan Hitler och Speer och visar övertygande hur Speer exempelvis redan före ministertiden vräkte judar ur deras lägenheter i Berlin och samtidigt förde noggrann bok över deras nya adresser. Som rustningsminister skickade han sedan tiotusentals tvångsarbetare och judar i döden.

Tredje rikets hemligheter är rikt illustrerad med intressanta fotografier och faksimildokument. Boken är också genomgående försedd med insprängda citat och faktarutor vilket förhöjer läsupplevelsen. Guido Knopp är känd för sin lättillgängliga språkliga stil och för sin förmåga att göra historien levande.