Det omaka paret

En kortfattad men heltäckande historia om tjeckernas och slovakernas förflutna

Vid första världskriget slut ritades Europas karta om på ruinerna av den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. Polen återuppstod efter att ha varit borta från kartan i 123 år. Samtidigt bildades Tjeckoslovakien (och Jugoslavien) under åberopande av amerikanske presidenten Wilsons idéer om nationernas självbestämmande – men ingetdera av de två länderna existerar inte längre av det skälet det aldrig funnits ett tjeckoslovakiskt eller ett jugoslaviskt folk.

Ingmar Karlssons nya bok Det omaka paret är berättelsen om tjeckernas och slovakernas förhistoria och historia, om landet Tjeckoslovakiens tillkomst och dess upplösning, om de kulturella skillnaderna mellan de båda folken, deras olika ekonomiska förutsättningar och olika vägval efter skilsmässan. Det är en fängslande berättelse om ett litet land i Europas mitt.

Historien om ett litet land i Europas mitt som genom historien formats och slitits mellan kontinentens stormakter

När republiken Tjeckoslovakien utropades den 18 oktober 1918 hade tjeckerna under 400 år levt under österrikiskt styre, ”mörkrets tid”, medan slovakerna under tusen styrts från Budapest och utgjort en förtryckt underklass i norra delarna av Ungern.

I denna nya ”nationalstat” levde 6,8 miljoner tjecker, 3,2 miljoner tyskar, två miljoner slovaker och 750 000 ungrare, 500 000 rutener, 180 000 judar och 80 000 polacker. Den icke existerande statsbärande tjeckoslovakiska nationen utgjorde 70 procent av befolkningen. Centraliseringen av makten till Prag vållade snart kritik från slovakisk sida. Tjeckiska institutioner, ämbeten och även partier döptes om till tjeckoslovakiska men institutionerna i Prag använde endast det tjeckiska språket och slovakerna kände sig reducerade till ett bihang med rollen att säkra en stabil slavisk majoritet.

Någon känsla av tjeckoslovakism kunde därför aldrig skapas. Vid varje brytpunkt i den korta tjeckoslovakiska historien, fördrivningen av tyskarna efter andra världskriget, det kommunistiska maktövertagandet 1948, Pragvåren och den ryska invasionen 1968 samt sammetsrevolutionen 1989 dök därför den ”slovakiska frågan” upp med ny kraft.

Ingmar Karlsson är en kunnig författare och erfaren före detta diplomat med personlig anknytning till det ämne boken avhandlar

Det faktum att Tjeckoslovakien upplöstes nyåret 1993 berodde inte minst på att slovakerna lika lite vid 1900-talets slut kunde identifiera sig med ett tjeckoslovakiskt ”vi” som norrmännen med ett svenskt-norskt vid seklets början.

Skilsmässan blev lika fredlig som sammetsrevolutionen. Liksom i det svensk-norska fallet belastades inte relationerna av bittra historiska minnen, territoriella konflikter eller minoritetsproblem. Varken i Tjeckien eller Slovakien tänker man nu med nostalgi tillbaka på den gemensamma tiden. Om det idag, 25 år efter Tjeckoslovakiens delning, finns någon bitterhet kvar ligger den snarare i insikten om hur lätt skilsmässan visade sig vara och hur lite som förenade tjecker och slovaker även efter nästan trekvartssekels samlevnad.

Boken är med sina femton kapitel, tillsammans med flera underkapitel – förordet inräknat – ­en insatt berättelse skriven med kunnande om Tjeckoslovakiens förhistoria, tillkomst och delning. Berättandet är insatt och tillgängligt på den erfarne diplomatens vis.