Dagbok från östfronten

Dramatisk ögonvittnesskildring från andra världskriget!

Hans Roth tjänstgjorde som pansarvärnssoldat i 299. infanteridivisionen. Det var när han låg förlagd vid den östra gränsen sommaren 1941, strax före invasionen av Sovjetunionen, som han beslutade sig för att skriva ned vad han såg och vad han var med om, för att senare kunna dela sina upplevelser med hustrun Rosel när kriget var slut. Som läsare får man därför ta del av anspänningen dagarna före invasionen, segeryran efter de inledande framgångarna och fasorna vid stridslinjen.

Roths bataljon deltar bland annat i den stora operationen vid Kiev då mer än en halv miljon sovjetiska soldater inringades, och Roth skildrar hur de sovjetiska soldaterna förtvivlat försöker bryta igenom hans frontavsnitt. Men Roth skrev inte bara om sina upplevelser vid stridslinjen. Efter slaget om Kiev bevittnade han vad som antagligen var massmordet på judar i Babij Jar, en ravin i utkanten av Kiev.

Efter en lång vinter med ett utdraget ställningskrig med förlustbringande utnötningsstrider deltar Roths enhet i anfallet mot Stalingrad. När den tyska anfallstakten bromsas upp är Roths bataljon förlagd utanför staden i närheten av den italienska 8. arméns ställningar, och han undkommer på så vis tyska 6. arméns öde. Hans skildring av den sovjetiska motoffensiven, hur de italienska vapenbröderna ger vika för de sovjetiska angreppen och den desperata tiden därefter bjuder på fascinerande läsning med stor närvarokänsla.

Dagboksformen ger berättelsen en unik och närgången inblick i krigets vardag

Hans Roth rapporterades saknad i strid sommaren 1944. Även om de exakta omständigheternas kring hans död fortfarande är okända förblir hans ögonvittnesskildringar i dagboken en unik källa för den enskilde soldatens upplevelser av kriget på östfronten.

Hans dagböcker gömdes undan av brodern efter kriget, och det var först efter dennes död som familjen upptäckte dem. Dagböckerna skickades då till hustrun Rosel som i sin tur gav dem till dottern Erika som utvandrat till USA – hon valde dock att aldrig läsa faderns dagböcker. Men det var där i USA som barnbarnen Christine Alexander och Mason Kunze långt senare beslutade sig för att ge ut sin morfars dagböcker i bokform.