»Detta är en ytterst läsvärd bok. Inte främst för att det är den första boken på svenska som skildrar en kvinnlig prickskytt, utan för att det är ett starkt personöde som levandegör östfronten.« Lars Gyllenhaal, militärhistorisk expert
»En fascinerande och läsvärd bok som ger en inblick i striderna på östfronten och Sovjets syn på andra världskriget.« BTJ
»Pavlitjenkos frispråkiga memoarer ger en helt unik och ganska häpnadsväckande bild av kriget … det råder ingen tvekan om att detta är ett betydelsefullt historiskt dokument.« The Booklist
Ljudmila Pavlitjenko var en av de mest framgångsrika – och fruktade – prickskyttarna under andra världskriget. När Hitlertyskland inledde Operation Barbarossa i juni 1941 lämnade hon sina studier för att ta värvning i Röda armén. Hon tackade nej till att bli sjuksköterska och sökte sig istället till den sovjetiska arméns elitförband med kvinnliga prickskyttar. Efter bara ett år i tjänst hade hon hela 309 dödande skott på sin meritlista.
I sina memoarer berättar Pavlitjenko, ”Lady Death”, om tiden vid den beryktade östfronten, resan till väst 1942 och hennes fortsatta karriär inom den sovjetiska krigsmakten.
Historien om en kvinnlig soldat som excellerade under andra världskriget
Stalins prickskytt handlar om Ljudmila Pavlitjenko som blev en utav andra världskrigets mest renommerade och omtalade prickskyttar. I sina memoarer berättar hon historikerns breda blickfång om sin tid i kriget och ger detaljerade beskrivningar av de kampanjer hon stred i. Som bakgrund ger hon också ledtrådar till den politiska bakgrund i vilken hon tvingades smälta in.
Hon gjorde sig känd som den tyska arméns gissel, och betraktades som en nyckelfigur i de ryska krigsframgångarna. Hennes memoarer berättar om några av hennes mest anmärkningsvärda skott, men mycket av de strider som hon deltog i, exempelvis i Odessa och Sevastopol utkämpades på nära håll. Totalt dödade de drygt två tusen kvinnliga sovjetiska prickskyttarna nästan tolv tusen tyska soldater under kriget. Till detta bidrog Ljudmila Pavlitjenko inte bara i egenskapen som prickskytt utan efter 1942 även som instruktör för de unga kvinnor som följde i hennes fotspår.
1942 ingick hon på Stalins order i en sovjetisk delegation som besökte England, Kanada och USA för att samla in medel för krigsansträngningarna. Med smeknamnet ”Lady Death” talade hon om likhet mellan könen i den sovjetiska krigsmakten och argumenterade för att USA skulle fortsätta kriget mot Nazityskland i Europa. Under besöket i USA besökte hon också Vita huset och kom, något osannolikt, att forma en livslång vänskap med Eleanor Rosevelt.
En ögonvittnesskildring av östronten från en människa som deltog i striderna på den ryska sidan.
Ljudmila Pavlitjenko föddes 1916 i en liten ukrainsk stad. 1941 gick hon med i 25:e skyttedivisionen, ”Kapajev”. Där kom hon att bli en av de prickskyttar i kriget som fällde flest fiender. Under 1942 var hon del i en delegation som sändes till väst. När hon återvände till Ryssland deltog hon inte längre i striderna utan övergick till att träna nya prickskyttar. Efter kriget avslutade Pavlitjenko sin examen på Kiev universitet och blev historiker. Hon dog den 10 oktober 1974 blott 58 år gammal och begravdes i Moskva.
Pavlitjenkos memoarer är indelade i nitton personliga kapitel som beskriver hennes karriär som prickskytt, resan till väst och hennes fortsatta karriär inom den sovjetiska krigsmakten. Det är inte enbart prickskytten som skriver, utan hennes skolning och blickfång som historiker ger avtryck i berättandet.
