Sprickor i järnridån

Boken ger spännande inblickar i Sverige under kalla kriget

Det kalla kriget framstår alltmer som en viktig epok i svensk historia, inte minst när det gäller bilden av säkerhetspolitiken och det unika totalförsvaret. Mycket har på senare år skrivits på detta tema men det som länge saknats och varit omöjligt att skriva är en sammanhängande skildring av den svenska underrättelsetjänsten under kalla kriget, dess syfte, hemliga operationer och dess relationer med framförallt de stora västliga underrättelsetjänsterna.

Svensk underrättelsetjänst samarbetade under hela det kalla kriget med utländska underrättelsetjänster. Dessa samarbeten var i hög grad institutionaliserade och bedrevs löpande i något som närmast kan beskrivas som ett säkerhetspolitiskt vakuum. Underrättelsetjänsten tillhörde i detta avseende en politisk frizon, som politikerna accepterade så länge ingenting läckte ut i offentligheten. Men att dansa med det kalla krigets stora elefanter var inte riskfritt. Underrättelsesamarbetet var genomgående ett komplicerat och riskfyllt spel där man på svensk sida fick akta sig för att bli utnyttjad och manipulerad, ibland med oväntat fräcka metoder.

Sverige var en liten bricka i detta stora spel. Men samtidigt var den alliansfria småstaten Sverige inte vilken bricka som helst. Visst hade man fred och nedrustning högt på den offentliga agendan. Och visst talade man om vikten av folkrätt och diplomati. Men på den osynliga arenan bedrev detta motsägelsefulla land ibland en aktiv underrättelseverksamhet av ett slag som mer kunde förknippas med en stormakts resurser och risktagande.

Wilhelm Agrell är en av Sveriges främsta experter på underrättelseanalys och har haft tillgång till tidigare hemligstämplade dagböcker

Sprickor i järnridån är den första boken av sitt slag. Den bygger på ett omfattande tidigare hemligt källmaterial från 1940-talet fram till slutet av 1980-talet, och sätter kända händelser i ett nytt sammanhang – som nedskjutningen av den svenska DC-3:an, 1980-talets ubåtskränkningar samt IB:s och Säpos övervakningsverksamhet. Agrell beskriver också utförligt tidigare okända svenska underrättelseoperationer i Baltikum och Finland, framförallt under 1950- och 60-talen.

I arbetet med boken har Wilhelm Agrell kunnat utnyttja två tidigare slutna tjänstedagböcker från det så kallade T-kontoret, skrivna av chefen Thede Palm och hans operative medhjälpare Curt Andreasson. Dagböckerna ger unika möjligheter att skildra den hemliga underrättelsetjänstens arbete under en viktig och farofylld tid, samt komma åt sådant som normalt inte finns bevarat för eftervärlden – inte ens i underrättelsetjänsters egna arkiv.