Boken om Jonas

En försommardag 1664 stiger en kvinna med fyra barn in i Katarinas tygbod i Uddevalla. Katarina tror först att hon ser i syne men inser snart att det faktiskt är hennes syster Ulrika som står framför henne.

Systrarna har inte setts på 20 år och mycket har hänt på prästgården i Morlanda sedan Ulrika flydde hals över huvud med sin älskare. Båda föräldrarna är döda, likaså den älskade systern Ebba. Vad ingen vet, förutom Katarina, är att Ebbas efterlämnade son Jonas är frukten av en våldtäkt som den nye prästen Jostein har gjort sig skyldig till.

Den lille Jonas Björnsson tas om hand av timmermannen Björn och hans svägerska Sara Jansdotter. Sara ser med oblida ögon på hur Katarina försöker påverka pojkens uppväxt och skolgång. Katarina vill att Jonas ska få studera, och hoppas kunna sända honom till universitet, medan Sara anser att Jonas kan nöja sig med ett liv vid sågverket.

Med mutor lyckas Katarina övertyga Sara om att hon ska få undervisa den lille pojken och lära honom läsa, skriva och räkna. Men Jonas vill hellre rita, han smyger till sig kol och papper och tecknar så ofta han får möjlighet.

På Orust lever prästen Jostein Erlendsen med sin unga hustru Kristin. Äktenskapet är barnlöst och Jostein klandrar henne för detta. Han är också missnöjd med en hel del annat i hushållet och hur mycket Kristin än strävar på, lyckas hon aldrig få Jostein riktigt nöjd. Och när hon utan förklaring förlorar en duk och en brosch börjar hon till slut tvivla på sitt eget minne.

Det är många som månar om lille Jonas liv och när det slutligen går upp för den ondskefulle Jostein vem Jonas egentligen är, skyr han inga medel för att få vårdnaden om sin hett efterlängtade son.

Boken om Jonas inleds år 1664, tjugo år efter händelserna som utspelade sig i Ulrikas bok, titeln som inleder romanserien Prästdöttrarna. Det här är den sjätte och avslutande delen i Maria Gustavsdotters älskade serie om syskonen Morlandeus. Huvudperson är Jonas, barnet som Ebba aldrig kunde ta till sitt hjärta.