Kaptenen och Ann Barbara utspelar sig på Jylland på 1700-talet. Hur mycket efterforskningar ligger bakom en sådan här berättelse och hur gör du för att finna balansen mellan fakta och fantasi?
– Jag ägnade ett år åt research. Jag läste på om odlingsmetoder, lantmäteri, militära uniformer, hushåll, byggstilar, människosyn, samhällsklasser, statsapparaten, om den grymma godsägaren Schinkel på Hald, om hästar, om vargar, om biodling – och mängder av andra saker. Och jag blev överväldigad. Jag ville skriva en stor och episk berättelse. Hur skulle jag använda alla dessa detaljer som hotade att ta över? Hur skulle jag kunna förstå människor som levde för 250 år sedan? De kände inte till friheten, så som vi känner till den idag. Jag bestämde mig för en princip: jag skulle skildra dem enbart utifrån deras handlingar. Jag lade efterforskningarna åt sidan, och sedan kunde berättelsen börja leva.
Du är själv uppväxt i en mindre ort på Jylland. Vad betyder det för dig att skriva en bok som är så geografiskt nära din egen uppväxt?
– Jag växte upp i Thyregod som ligger på gammal hedmark. När jag var barn var det en välmående trakt med stora åkrar och härliga trädgårdar. Men de gamla kunde berätta om en annan tid, då landskapet var en öken. Bara sand, vind och ljung. När jag var ung reste jag hemifrån – jag ville iväg, bort från den lilla staden. Men när man blir äldre börjar man se tillbaka. Vad kommer man från? Så är heden för mig – en fascinerande plats där jag kan berätta historier. Historiska Media har gett ut de två romanerna En ny tid och Doktor Bagges anagram, som utspelar sig i Thyregod på den tiden då odlingen började fungera. När jag skrev de två romanerna visste jag att jag ville skriva om den allra första hedpionjären, kapten Ludwig von Kahlen, som väljer den sämsta sortens mark eftersom han vill bevisa att man kan odla i en öken.
Ett av de teman som boken lyfter är just människans lust att både erövra och kultivera land. Är odling och odlingsmetoder någonting du själv brinner för?
– Min enda stora hobby är trädgårdsarbete. Jag jobbar i trädgården varje dag, året om. Jag blir som uppslukad av växtligheten, av färgerna och dofterna, av sol och skugga som vandrar genom trädgårdens alla utrymmen. Så att välja att skriva en roman som utspelar sig i ett så magert landskap är en utmaning. Helst skulle jag vilja försvinna in frodiga och vackra landskap, men svårigheten i att berätta om ett landskap bestående av sand har haft betydelse för berättarglädjen. Som att spela boll uppför en vägg.
Kaptenen och Ann Barbara är en berättelse som berör mycket av, inte bara Danmarks historia utan även Sveriges, en berättelse om nybyggare. Varför tror du att det här är ett tema som inspirerar dig?
– Jag tror att det är ett tema som inspirerar många. I Danmark har vi en serie på TV som heter “Ensam i vildmarken”. Den är väldigt populär. Som barn var Robinson Kruse min favoritbok. Att klara sig med få medel, bli alltmer skicklig. Att bygga en civilisation i vildmarken. Därifrån är det inte långt till frågan: Hur bygger man ett samhälle?
Slutligen, Kaptenen och Ann Barbara har fått lysande recensioner i ditt hemland, Danmark. Hur gör du för att ta med dig den boosten i nästa skrivprojekt?
– Boken gavs ut då Danmark var nedstängt på grund av corona, så jag har inte kunnat möta publiken. Det har nog gjort att det känns lite overkligt för mig att den ens existerar. Men trots fina ord från kritikerna börjar jag alltid från noll när jag ska börja skriva igen. Alltid samma tvivel och känsla av att inte kunna skriva. Det hör till. Det är ett motstånd som måste övervinnas, och jag tror att det är bra att det är så.
