Hallå där, Erika Olofsson Liljedahl! Aktuell med Paradishamn.

Dina tidigare romaner tar läsaren med till norra Sverige och till Bohuslän. Paradishamn utspelar sig i Kullabygden där du själv är uppväxt. Hur har det varit att skildra den välbekanta miljön i din roman?

– Precis som med Höganäs-delarna i Någonstans brister himlen har jag tyckt att det är extra roligt att skriva om min hembygd. Det blir automatiskt speciellt att fundera på hur människor levt sina liv på en plats där man känner sig hemma.

Paradishamn utspelar sig då badhotellen redan haft sin storhetstid, då festen närmade sig slutet och det var dags att gå hem. Vad var lockelsen med att sätta in huvudpersonerna Ester och Hilda i den kontexten?

– Alla mina tre romaner har någon form av samhällsförändringar som fond och överlag är det nog så att jag dras till brytpunkter. Men kontexten knyter även an tematiskt till bokens handling. Den efterlängtade sommaren kan frammana något desperat vid tanken på att den kommer att ta slut.

Du har gått Författarskolan i Lund och skickade in ett spontanmanus till förlaget för några år sedan. För många är det en dröm att bli antagen och utgiven – har du några tips till aspirerande författare?

– Det är ju jättesvårt men kanske att skriva vad du själv vill och inte vad du tror att andra vill läsa. Det blir oftast bäst så.

Mölle och Kullabygden är än idag populära turistmål. Kan du tipsa om några favoritställen att besöka under vårens och sommarens utflykter, för den som vill resa i Hildas och Esters fotspår?

– Då ska man definitivt besöka fyren på Kullabergs udde. Och kanske till och med ta stigen ner till själva Paradishamn, en av de små vikarna som ligger där. Annars rekommenderar jag att åka på tumlarsafari i Mölle och att gå och se en spelning på Garage i Höganäs. Och så klart. Havet, havet, havet!