Min far var rysk soldat

När Inger Gustafsson fick en inbjudan om att delta i ett av den ryska televisionens mest populära program tändes hoppet. Skulle hon äntligen få svar på de stora frågorna i sitt liv: vem var hennes far? Hur levde han och var? Hade han några barn? Och främst av allt: var han fortfarande i livet?

Efter åratal av tystnad fick Inger besked som var både överraskande och omtumlande. Äntligen kunde hon besöka sin fars grav i en liten stad nordost om Moskva. Där träffade hon sina tre systrar, som alla var lika överväldigade av det plötsliga mötet med en okänd storasyster.

Vanliga människor med storartade och tragiska öden

Ingers far hade varit soldat i den sovjetiska armén under andra världskriget. Han togs till fånga av tyskarna och hamnade i det ockuperade Norge. Därifrån lyckades han rymma till Sverige. Han var en av flera tusen sovjetiska soldater som liksom han sökte skydd i Sverige. Under några år levde de i uppsamlingsläger i den svenska glesbygden. Dessa förläggningar blev snabbt enklaver, där den sovjetiska staten brutalt dikterade sina villkor. Våldsamma konflikter mellan flyktingarna hörde till ordningen för dagen och även mellan svenska och sovjetiska myndigheter blev motsättningarna allvarliga.

Flyktingarnas liv i Sverige blev ofta dramatiska – en del rymde från lägren och lyckades stanna i landet, de fick familj och barn. Andra begick självmord av rädsla för repressalier vid hemkomsten. De allra flesta återvände till Sovjet, många mot sin vilja. I den här boken berättas om flera av dessa unga män och deras försök att finna lyckan i det nya landet.

Oväntade perspektiv på förhållandet mellan Sverige och Ryssland

Bland de svenska politikerna rådde stor oenighet om hur flyktingarna skulle hanteras. Skulle de behandlas generöst eller förpassas ur landet med tvång? Med tiden kom de att ses som en belastning för regeringen, som ville skapa goda relationer med Sovjetunionen. När trycket från Moskva ökade sändes de tillbaka till hemlandet.

Berättelserna om dessa flyktingar och deras skiftande öden har varit okända i över sjuttio år. Under krigsåren rådde publiceringsförbud om detta och den första stora hemtransporten var en topphemlig operation. Även i Sovjetunionen förtegs männens öden länge. Vid återkomsten behandlades de som fiendesoldater och brottslingar. De misstänkliggjordes, förhördes och skickades till tvångsarbete eller straffbataljoner. Många dog av svält och sjukdomar. De rehabiliterades inte förrän 1995.

Berättelsen om Inger Gustafssons far öppnar dörren till en tragisk och okänd del av andra världskrigets historia.