Artiklar, Boktips, Historiska händelser

Victoria av Baden vinner svenska folkets hjärtan

Viktoria och Gustaf (V), förlovningsfoto 1881

Artikeln är ett utdrag från...

Svenska drottningar

249,00 kr
Den 12 mars 1881 tillkännagavs att den svenske kronprinsen Gustaf (V) och prinsessan Victoria av Baden hade förlovat sig. Det väckte stor entusiasm och många var nyfikna på prinsessan som sades ha Vasablod i ådrorna. Den nittonåriga Victoria var släkt med både Gustav Vasa och Gustav IV Adolf, och band samman det förflutna med framtiden. Men hon var också dotterdotter till den tyske kejsaren Vilhelm I, och härstammade på sin mors sida från ätten Hohenzollern och på sin fars sida från den lika anrika dynastin Zähringen.

Bröllopet ägde rum den 20 september samma år. Pressen sände reportrar till Karlsruhe som följde det på plats och gav senaste nytt om den unga kvinna som en dag skulle bli Sveriges drottning. Nyfikenheten på henne var stor. Och hon gjorde ingen besviken.

I Karlsruhe hängde porträtt av brudparet och deras föräldrar i butikernas skyltfönster. Störst var intresset givetvis för de två huvudpersonerna ”som i oändlighet och i snart sagt varje storlek och ställning exponeras”.

Allmänheten kunde också besöka utställningen med de dräkter som Victorias familj låtit sy upp till sin dotter och som hon skulle använda under sin första tid som kronprinsessa. Här fanns dräkter för promenader, ridturer och skridskoåkning, klänningar för fest och vardag, kappor och hattar. Reportern var imponerad av all ”grannlåten, av alla dessa siden- och sammetsrober, dessa blomstergirlanger och luftiga spetsar, som förenade utgöra de allra mest förtjusande toaletter jag någonsin sett”.

Viktoria i sin bröllopsklänningDen dräkt som Victoria skulle bära under intåget i Stockholm gick i de svenska färgerna. Den var av ”mörkblå sammet och gul atlas” med en matchande blå sammetshatt med gula plymer. Brudklänningen fick reportern först inte beskriva i detalj, men när ”hedersvakten”, som bestod av unga kvinnor från Badens societet, fick reda på att han kom från Sverige gjorde de ett undantag. Den var bländande vit, hade ett mycket långt släp och var prydd med myrtengirlanger och apelsinblommor. Han kunde även avslöja vilken klänning som Victoria skulle bära på sin första mottagning vid det svenska hovet. Den var av matt, vit atlas, rikt broderad i guld och silke och med ett släp av purpurfärgad guldbroderad sammet. Victoria skulle göra en storslagen entré i sitt nya hemland.

Det är således lätt att förstå att drottning Sofia hoppades att det hela skulle gå vägen när hennes son Gustaf äntligen kom iväg på sin friarresa. Hon lade för säkerhets skull till ett par namn på listan på prinsessor som hennes son borde besöka ifall hans blyghet skulle hindra honom från att få en god kontakt med Victoria. Hon tyckte det kändes speciellt att ta avsked av Gustaf ”och tänka att då jag återser honom kanske han är förlovad och hans öde för livet avgjort”. Men allt gott hon hört om Victoria gjorde att hon önskade att giftermålet skulle bli av under förutsättning att ”ett hjärtans närmande äger rum”.

Från kungafamiljens sida var man alltså mån om att lyfta fram att paret gift sig av kärlek, även om partiet i övrigt var mer än passande. Det låg också ett romantiskt skimmer över vigselakten i september som pressen rapporterade från. Kronprinsen uttalade sitt ”ja” med kraftfull röst medan Victorias ”ja” var ”något lägre, blygt och intagande”. Man kunde också avslöja hur Victoria rördes till tårar när hon vid Gustafs sida knäböjde vid altaret efter att de hade sagt sitt ja till varandra. Det var en stor förändring av sitt liv hon stod inför. Hon skulle inte bara lämna sitt hem utan även byta fosterland. Victoria, ”Badens ros”, tog vid avfärden ett känslofyllt farväl av invånarna i Baden.

En av alla dem som slöt upp för att hylla Victoria när hon som nygift gjorde sitt intåg i Stockholm har skrivit ner sina minnen från dagen. Vårt ögonvittne var själv ett barn vid denna tid och berättar hur processionsvägen var fullpackad av ”skådelystna” i flera rader. Människor hade gått ut tidigt på morgonen för att få de bästa platserna under Victorias intåg. De som hade råd köpte en biljett på någon av de ångbåtar som följde kronprinsparet från Drottningholms slott, där de vilat några dagar inför ankomsten, eller hyrde ett rum med utsikt.

Vid ankomsten till Riddarholmen fördes Victoria över landgången av sin make. Hon log vänligt samtidigt som hon vinkade på ett värdigt sätt till åskådarna. Man tyckte att prinsessan utgjorde en älsklig uppenbarelse i sin blågula dräkt. När kronprinsparet därefter färdades med häst och vagn genom gatorna fick de ta emot mängder av buketter med blåklint, som var Victorias älsklingsblomma.

Ögonvittnet fick tack vare sina familjeförbindelser sedan komma in i prinsessan Eugénies våning på Stockholms slott för att se på fyrverkeriet som på kvällen skulle hållas till de nygiftas ära. Men hon hade också den stora turen att få träffa den nya kronprinsessan, eller rättare sagt se henne på nära håll. Victoria skulle efter den stora banketten hälsa på Eugénie som var för sjuklig för att delta i festligheterna. Därför blev vårt ögonvittne och de andra barnen uppmanade att passa på att titta lite extra nu när kronprinsessan passerade genom rummet. Victoria log mot de storögda barnen i fönsternischen innan hon fortsatte in i Eugénies inre rum, där dörren stängdes efter henne. Det korta mötet gjorde intryck: ”Hon log mot oss alla, då hon gick genom rummet. Det hela tog inte många sekunder, men vi hade fått se henne ändå.” Barnen tyckte att Victoria i sin rosaskimrande sidenklänning liknade en sagoprinsessa.

Efter att också ha beundrat fyrverkeriet gick den unga flickan hem till sitt dockskåp där hon placerat de bilder på Victoria och Gustaf som hon tidigare klippt ur tidningarna.

För kronprinsessan var dagen ännu inte slut. På Lejonbacken väntade en stor folksamling på att ännu en gång få hylla henne när hon visade sig vid sin mans sida.

Vid kungens sida har det nästan alltid funnits en drottning, som varit och är rikets högst uppsatta kvinna. Men vad har det inneburit att vara drottning och ständigt befinna sig i blickfånget? Vilka krav har hon haft på sig? Och hur har hon anpassat sig för att motsvara förväntningarna?

Idéhistorikern Karin Tegenborg Falkdalen har tidigare skrivit de kritikerrosade böckerna Vasadöttrarna och Vasadrottningen. Nu återkommer hon med en fascinerade berättelse om våra svenska drottningar från Vasatiden till idag.

Tegenborg Falkdalens tankeväckande skildring lyfter fram drottningrollens villkor. Hur skulle den ideala drottningen uppträda som maka, mor, husmor och som representativ och politisk partner vid kungens sida? Hur har rollen förändrats över tid? Och vad är det för arv som väntar Victoria den dag hon ärver tronen?