Artiklar, Boktips

Typhoid Mary – kokerskan som spred feber hos New Yorks fashionabla familjer

Typhoid Mary

Sanitetsingenjören George A. Soper var förbryllad. En husägare på Long Island hade bett honom utreda hur de semestrande hyresgästerna hade fått tyfoidfeber. Sjukdomen var fruktad och hade året innan, 1906, dödat 639 personer i staden New York.

Men det var nästan alltid fattiga i trånga och smutsiga miljöer som drabbades, inte som nu en semestrande bankchef vid kusten. Georges intresse riktades snart mot kokerskan Mary, en irländskättad 40-årig kvinna. Från tysk forskning visste han att det kunde finnas symtomfria smittbärare och hennes ankomst till huset stämde väl överens med när de första insjuknat. Dessutom var hon, hade det noterats, inte helt renlig.

Dessvärre var Mary spårlöst försvunnen. Mönstret skulle gå igen då George i stället vände sig till förmedlingen som ordnat jobbet på Long Island; i minst sju år hade hon smittat familjer och sen nästan alltid gått upp i rök. Då tyfoidfeber fyra månader senare utbröt i en lägenhet på fashionabla Park Avenue anade han vem som fanns där.

Mary tog dessvärre inte hans nyhet om sjukdomen väl. Efter att han efterfrågat blod-, urin- och avföringsprover av henne blev hon ursinnig. Med en tranchergaffel i högsta hugg jagade hon därför ut den för henne okände mannen. Hon hade ett glödhett temperament. Då även ett andra möte misslyckats kontaktade George stadens hälsokontor och begärde att de skulle ingripa medan man ännu visste var hon fanns.

Efter en våldsam arrestering isolerades hon. George försökte övertyga henne om att hon var den första symtomfria smittbärare man kunnat isolera och bönföll henne att ta bort gallblåsan där bakterierna troligtvis bildades. Men trots att han förklarade att folk hade dött på grund av henne och att hon skulle få intäkterna av en bok han ville skriva om fallet vägrade hon prata med honom. I stället placerades hon i fortsatt isolering i en liten stuga på en sjukhusö i Hudsonfloden.

Tre år senare släpptes Mary mot löfte om att inte återgå till kockyrket. Hon bröt det omedelbart och det tog George fem år att finna henne igen. Hur många hon smittat de åren vet ingen. Utan motstånd följde sedan Typhoid Mary, det öknamn hon fått i staden, med tillbaka till ön och spenderade där sina sista 23 år med att läsa och arbeta i labbet.

Mary Mallon (längst till vänster) på ett sjukhus under sin första karantänvistelse.

Relaterade blogginlägg