Artiklar, Boktips

The New Deal

The New Deal - president Roosevelt signerar Social Security Act

The New Deal, den nya given, var de ekonomiska program som under tidigt 1930-tal i USA tacklade den djupa ekonomiska kris som landet befann sig i. Programmen initierades under presidenten Franklin D. Roosevelts styre.

Den stora ekonomiska krisen

Den 24 oktober 1929 kraschade USA:s börs. Dagen gick till historien som “den svarta torsdagen”. Fem dagar senare nådde krisen världsmetropolen New Yorks finansiella centrum Wall Street. Då såldes 16,410,030 aktier på en dag. Det var startskottet till den ekonomiska depression som skulle drabba inte bara USA, utan hela världen.

Månaderna före kraschen hade marknaden expanderat snabbt och plötsligt. Alla ville köpa aktier och de såldes för högre priser än de var värda. I mitten av augusti nådde börshandeln sin kulm.

Börskraschen hade flera orsaker och berodde bland annat på att medelinkomsten i USA var låg, befolkningen hade stora privata finansiella skulder och bankerna hade ett överskott av stora banklån som inte kunde likvideras.

Krisen ledde till att konsumtionen av varor och tjänster minskade. Paniken som drabbat Wall Street spred sig runt om i USA och befolkningen höll hårt i de pengar de hade. Det ledde i sin tur till att industrier och företag inte kunde sälja sina varor. Så började människor runt om i USA att förlora sina jobb, och de som fortfarande var i tjänst tvingades till lägre löner.

Situationen förvärrades snart ytterligare. 1933 var 15 miljoner personer arbetslösa, vilket motsvarade 30 procent av landets arbetsföra.

Det var mot denna bakgrund som Franklin D. Roosevelt införde flera program för att lösa landets djupa ekonomiska kris. Dessa program kallades för the New Deal.

Roosevelt och The New Deal

Franklin D. Roosevelt vann USA:s presidentval i november 1932. Redan tidigare samma år, när han utsågs till det politiska partiet Demokraternas officiella presidentkandidat, pratade han om de program som han ansåg skulle förändra USA ekonomisk. Programmen kallade Roosevelt för the new deal.

The New Deal var ett samlingsnamn för flera åtgärder och program. Den ekonomiska krisen var framförallt en industriell depression och därför fokuserade flera av programmen på industrier och företags ekonomiska återhämning.

Roosevelt tog sin plats i Vita huset den fjärde mars 1933. Redan dagen efter stoppade han handeln med guld samtidigt som allt myntat guld nationaliserades med syftet att stoppa prisfallet och sänka prisrelationen mellan guld och dollar. I samma veva initierades programmet Agricultural Adjustment Administration (AAA)­, som skulle minska jordbrukets produktion. Staten gav finansiellt stöd till de bönder som begränsade sin produktion av varor.

Situationen med bankerna var fortfarande akut, trots de initiala åtgärderna, och därför ratificerades den så kallade Glass–Steagall Act. Genom denna lag tvingades bankerna att skilja på kommersiell handel och investering 1935 blev även den så kallade Banking Act lag, vilket innebar att USA:s riksbank stärktes.

1935 antogs även lagen för socialförsäkringar, den så kallade Social Security Act, som bland annat gav stöd till de äldre, en arbetslöshetsförsäkring och stöd till de människor som var blinda eller förlamade.

Samma år skapade USA:s kongress den så kallade Works Progress Administration (WPA), en insats för att stödja de som var arbetslösa. Istället för ekonomiskt stöd fick de utan arbete jobb genom WPA. Mellan 1935 och 1941 var årligen 2 100 000 personer anställda av WPA. De arbetade bland annat med att bygga och förbättra institutioner som skolor, sjukhus och flygplatser.

De åtgärder som var mest omtvistade var sammankopplade med lagen om National Industrial Recovery Act (NIRA). Genom NIRA kunde staten överse hur industrierna styrdes. Tack vare NIRA fick arbetarna ett skydd mot orättvis praxis och de fick även rätt att förhandla kollektivt om till exempel löner. Trots att NIRA lades ner 1935 levde fortfarande rätten till att förhandla kollektivt kvar.

Resultaten från the new deal är fortfarande omstridda. För USA:s stora ekonomiska uppsving skedde egentligen först i samband med andra världskriget, då landets industrier började producera vapen. Andra världskriget satte USA:s befolkning i arbete igen och massarbetslösheten försvann. Men de ekonomiska program som initierades under The New Deal är än idag en viktig referens för att förstå såväl 1900-talet som det moderna ekonomiska system i USA.

Miljontals amerikaner var arbetslösa, det var en kamp att hitta mat för dagen och banksystemet stod inför ett sammanbrott. USA var i sin värsta kris sedan inbördeskriget när Franklin D. Roosevelt efter segervalet 1932 tog över Vita huset som USA:s trettioandra president.

För att motverka den djupa depressionen drog Roosevelt snabbt igång sin New Deal, det mest omfattande ekonomiska och sociala reformprogram som någonsin genomförts i USA.

Lennart Pehrson porträtterar en av USA:s största presidenter genom tiderna. Roosevelts ledarskap var också centralt i de allierades kamp för seger i andra världskriget och han lade grunden för en ny internationell ordning med USA som global supermakt. Han valdes till president hela fyra gånger.

Relaterade blogginlägg