Artiklar, Boktips

Sten Sture den yngre dödades av ett kanonskott

Sten Sture d y:s död på Mälarens is

När Sten Sture (den äldre) dog 1503 valdes Svante Nilsson (Sture) till riksföreståndare. Under hans tid vid makten fortsatte konflikten med Danmark. Han var dessutom tvungen att försöka hantera en inre opposition som ville närma sig den danske kungen. Riksföreståndarens son, Sten Svantesson, fick ärva denna spända politiska situation när han efterträdde sin far 1512. Sten lade till Sture till sitt namn och kallas därför i historieböckerna för Sten Sture den yngre. Han var inte släkt med den äldre Sten Sture utan tillhörde en annan ätt. Kanske hoppades den unge herr Sten att detta namn skulle skänka honom politisk tyngd.

Valet av Sten Sture den yngre till riksföreståndare hade emellertid inte varit självklart. En stormannafraktion hade istället valt Erik Trolle men detta val upphävdes. Det krävdes ränksmideri, alliansbyggande och vapenskrammel innan Sten Sture sommaren 1512 kunde väljas.

Nästan omedelbart därefter råkade den nye riksföreståndaren i konflikt med riksrådet och kyrkan. Denna förvärrades ytterligare 1514 då Gustav Trolle, son till den Erik Trolle som först valts till riksföreståndare, utsågs till ärkebiskop. Han installerades i sitt ämbete av påven i Rom och vid hemkomsten vägrade han att svära trohet till riksföreståndaren. Sten Sture blev rasande och menade att ärkebiskopen tagit parti för Kristian II, som nu efterträtt kung Hans på den danska tronen. Stämningen mellan riksföreståndaren och ärkebiskopen blev allt mer hätsk samtidigt som den nye danske kungen planerade ett krigståg mot Sverige.

År 1517 ankrade ännu en gång en dansk flotta utanför Stockholm. Den leddes av Joakim Trolle, som var bror till ärkebiskopen. Sedan de ilandstigande danska knektarna besegrats av Sten Stures styrkor återvände flottan till Köpenhamn. I den spända situation som rådde uppmanade rådet riksföreståndaren att försöka förlikas med Gustav Trolle. Även ärkebiskopen ansåg att det var bäst att försöka avsluta konflikten och parterna möttes därför i Stockholm i november. Sten Sture tog tillfället i akt att ösa sin vredes skålar över ärkebiskopen. Rådet förklarade att Trolle gjort sig skyldig till landsförräderi och att han därför skulle avsättas. Gustav Trolle förlorade sitt ämbete och hans slott Stäket jämnades med marken.

Under de följande åren gjorde danskarna nya försök att inta Stockholm men misslyckades. Samtidigt verkade den avsatte ärkebiskopen i det tysta och lyckades få påven att bannlysa Sten Sture och lysa interdikt över Sverige. Inga gudstjänster fick hållas och den danske kungen utnyttjade tillfället till att framställa sig som den kristna trons beskyddare i Norden.

På nyåret 1520 gick danska trupper över riksgränsen i väster. En stor drabbning ägde rum den 19 januari på sjön Åsundens is i Västergötland, där Sten Sture sårades dödligt av en kanonkula. Under återfärden mot Stockholm avled han av sina skador.

Försvaret av huvudstaden lades i händerna på hans änka Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna). Rådsaristokratin ansåg emellertid att det inte fanns något att vinna på en fortsatt kamp mot kung Kristian utan valde istället att ansluta sig till honom. Stockholm belägrades och sedan den danske kungen lovat alla sina motståndare amnesti öppnade huvudstaden sina portar.

Den första veckan i november kröntes han till svensk kung och detta firades med en stor fest. Men på den tredje dagen ”begynte ett annat gästabud” som Olaus Petri senare skulle komma att skriva. Denna festens andra akt skulle i högsta grad komma att påverka Gustav och hans närmaste. Därefter skulle inget komma att bli sig likt, vare sig för honom eller för Sverige.

Läs fler böcker om Sveriges dramatiska 1500-tal

Sturemorden

149 kr

Kalmarunionen

149 kr
Dackefejden
Stäng

Dackefejden

149 kr
Stockholms blodbad
Stäng

Stockholms blodbad

149 kr

Relaterade blogginlägg