Artiklar, Boktips

Roxelana: Haremsslaven som blev drottning

Roxelana
År 1521 var det bråk i sultan Süleyman den stores harem i Istanbul. Gülbahar angrep Roxelana och klöste henne i ansiktet, slet hennes hår och kallade henne för »sålt kött«.

Roxelana var sultanens nya favorit och Gülbahar som hade fött sultanens äldste son använde sin högre ställning för att markera revir. Hon skulle dock förlora maktkampen. Sådan var Süleymans kärlek till Roxelana att han skulle strunta i mängder av traditioner för hennes skull.

Varifrån hon kom är oklart. En vida spridd uppfattning är att hon växte upp som prästdottern Aleksandra Lisowska i staden Rohatyn nära Lviv i dagens Ukraina. Därifrån kidnappades hon av rövare som sedan antingen tog henne till Istanbul för att ge henne i gåva till sultanen eller för att sälja henne som slav.

Som blek och rödlätt kvinna från norr var hon tänkt att utgöra ett exotiskt inslag i Süleymans harem, men han fastnade för henne som person. Hans intresse för livet i hennes hemtrakter fick honom att börja prata med henne. Snart lämnade han henne också tecknet för att hon var välkommen till hans sovrum och därmed hade hon flyttats uppåt i haremets hierarki. Hennes personlighet och karisma gav henne kort därefter namnet Hurrem, den gladlynta.

Roxelanas orädda agerande mot sultanen efter attacken imponerade så mycket på Süleyman att hon vann hans gunst. Därefter såg han till att Gülbahar tillsammans med sonen placerades i en avlägsen provins.

Efter det började han också gifta bort de andra i haremet, vilket ytterligare stärkte Roxelanas position. När han 1530 gifte sig med henne var det ett avsteg från en nästan obruten 200 år gammal tradition där sultanen bara hade haft haremskvinnor.

Med sultanens fulla tillit, och i en roll som en av hans närmaste rådgivare, såg Roxelana till att använda den makt hon hade för att hålla sig nära honom. När en brand drabbade haremet ordnade hon också så att det flyttades till hans palats Topkapi. Rivaler vid hovet som blev för starka röjdes i stället ur vägen med våld när det behövdes, bland andra hennes svåger. Vilken roll hon spelade i att Süleyman lät avrätta sin förstfödde son är inte säkert, men många såg henne som en konspiratör då det gjorde hennes äldsta son till kronprins.

Själv avled hon 1558 efter en lång tids sjukdom. Hennes öde hade fångat Västeuropas intresse och i det Osmanska riket lämnade hon efter sig en ny och mer upplyft roll för sultanens hustru.

Relaterade blogginlägg