Artiklar, Boktips

Pearl Harbor-attacken tvingar USA till handling

Dagen efter Pearl Harbor-attacken talar Franklin D. Roosevelt till kongressen.
Söndagen den 7 december åt Franklin Roosevelt en arbetslunch i Vita huset med sin rådgivare Harry Hopkins när de avbröts av ett telefonsamtal från marindepartementet. Japan hade just gått till attack mot Pearl Harbor.

Under eftermiddagen fick Roosevelt steg för steg kännedom om det hemska som hänt. När mer information blev tillgänglig skulle det visa sig att större delen av USA:s Stillahavsflotta slagits ut. Befäl och soldater på flottbasen hade varit helt oförberedda när japanska flyg- och flottenheter tidigt på söndagsmorgonen, lokal tid, hade gått till anfall med bomber och torpeder. Amiral Husband Kimmel, befälhavare över flottstyrkorna vid Pearl Harbor, hade när han vaknat på morgonen sett fram emot en dag på golfbanan tillsammans med generalmajor Walter Short, som hade ansvar för försvaret av de militära installationer som fanns på Hawaiis öar. När den massiva attacken var över hade den krävt fler än 2 400 amerikanska dödsoffer.

Roosevelt började direkt arbeta på ett tal och under kvällen höll han först möte med alla sina ministrar och sedan med ledarna för båda partierna i kongressen. Han ville försäkra sig om deras stöd. Måndag, klockan 12:30, inledde han sitt tal inför kongressen:

”Igår, den 7 december 1941, en mörk dag som ska leva i vanära, attackerades USA plötsligt och avsiktligt av det japanska imperiets flyg- och flottenheter.”

Attacken var, konstaterade han, en del av en större aggressionsplan. USA:s säkerhet var i fara, dess eget territorium hotat.

När Roosevelt sedan bad kongressen att utfärda en krigsförklaring mot Japan behövde han inte vänta länge på ett svar. Det hade inte ens gått en halvtimme sedan han avslutat talet när representanthuset röstade för krigsförklaringen. Senaten följde efter tio minuter senare.

För Roosevelt var det av avgörande betydelse att USA inte bara gick i krig mot Japan utan även mot Tyskland och Italien. Tisdag kväll, den 9 december, satte han sig åter bakom mikrofonen för ett radiotal till nationen.

Attacken mot Pearl Harbor var, förklarade han, en del av ett mönster av aggressiva erövringar som gjorts av axelmakterna – Japan i Manchuriet, Italien i Etiopien och Nazityskland i en rad europeiska länder. Pearl Harbor kunde inte ses som en isolerad attack utan var en del av en plan för världsherravälde, och den hade Adolf Hitler som huvudarkitekt.

Attacken ingick i en sammansvärjning där Tyskland gjort klart att Japan måste anfalla USA för att få vara med och dela på vinsterna efter att axelmakterna segrat i kriget. Hitler hade lovat att Japan, om landet gjorde som han sagt, skulle ges kontroll över Stillahavsområdet. Roosevelt gjorde nu klart att även om det var en militär konflikt som för USA:s del inletts i Stilla havet så var det inte där den skulle sluta: ”Det kommer inte bara att bli ett långt krig, det kommer också att bli ett krävande krig.” Det var hans övertygelse att den nödvändiga kampen mot fascismen bara kunde vinnas med militära segrar i såväl Stilla havet som i Europa.

Roosevelt fick som han ville. Torsdagen den 11 december kom svaret från Berlin när Adolf Hitler inför det tyska parlamentet, Reichstag, förklarade krig mot USA. Ett par timmar senare kom samma besked från Benito Mussolini i Rom. I Washington gav kongressen senare samma dag Roosevelt mandatet att leda USA i krig mot Tyskland, Italien och Japan.

Miljontals amerikaner var arbetslösa, det var en kamp att hitta mat för dagen och banksystemet stod inför ett sammanbrott. USA var i sin värsta kris sedan inbördeskriget när Franklin D. Roosevelt efter segervalet 1932 tog över Vita huset som USA:s trettioandra president.

För att motverka den djupa depressionen drog Roosevelt snabbt igång sin New Deal, det mest omfattande ekonomiska och sociala reformprogram som någonsin genomförts i USA.

Lennart Pehrson porträtterar en av USA:s största presidenter genom tiderna. Roosevelts ledarskap var också centralt i de allierades kamp för seger i andra världskriget och han lade grunden för en ny internationell ordning med USA som global supermakt. Han valdes till president hela fyra gånger.

Relaterade blogginlägg