Artiklar, Boktips, Historiska händelser

Olof Palme och hans sista dag i livet

Olof Palme 1968
Det är en helt vanlig dag i en människas liv. Men människan råkar vara statsminister och dagen kommer att sluta med att han mördas.

Olof Palme inleder fredagen den 28 februari 1986 på samma sätt som så många dagar tidigare: med att spela tennis på Kungliga Tennishallen på Östermalm i Stockholm tillsammans med sin gamle vän, den excentriske företagaren, författaren och före detta filmmogulen Harry Schein.

De två männen, som båda är 59 år gamla, har spelat ihop i många år, och de gör det alltid intensivt, med fullt utlopp för sina ovanligt välutvecklade tävlingsinstinkter. Den här dagen spelar de en timme, precis som de brukar. Mannen som är denna berättelses huvudperson vinner en knapp seger.

Belåten med hur dagen har börjat låter han sina två livvakter köra honom till Ströms herrekipering på Sveavägen, där han lämnar tillbaka en kostym som han köpt dagen innan. Livvakterna blir irriterade, eftersom de inte ens visste om att Palme hade varit där. De uppskattar inte alls att han rör sig på stadens gator på egen hand, utan bevakning. Hur ska de kunna skydda en man som inte vill låta sig skyddas?

Men Palme besväras av att ständigt omges av livvakter. Han förstår att de är nödvändiga, men använder dem bara så mycket som han själv tycker att han måste. Och efter att de har lämnat av honom på Rosenbad den här dagen skickas livvakterna iväg. Olof Palme förklarar att han inte kommer att behöva dem mer, eftersom han bara ska arbeta i några timmar till och sedan vara hemma hela kvällen med sin hustru.

En intervju med chefredaktören för tidningen Statsanställd väntar. Olof Palme ger energiska, positiva svar. De senaste åren har annars varit svåra för mannen som ända sedan tidigt 1960-tal har varit en dominerande figur i svensk politik. Tidigt blev han känd som ett stjärnskott, den svenska socialdemokratins framtid, trots sin bakgrund inom Östermalms absoluta överklass. Han blev internationellt berömd för sin hårda kritik mot USA:s krig i Vietnam, och den stjärnstatus han fick då lever ännu kvar. Men nu, i mitten av 1980- talet, har han upplevt en djup svacka, inte minst efter att han kritiserats för flera så kallade ”affärer”. Bland annat sägs han ha hjälpt en av sönerna att få ett stipendium vid Harvard. Han har även mött hård kritik för den ekonomiska politik som förs och för vad som uppfattas som hans alltför diktatoriska sätt att styra det socialdemokratiska partiet. Många talar om en trötthet och vresig otålighet hos den en gång så kraftfulle politikern. Hösten året innan, 1985, var Olof Palme tydligt nedslagen och håglös, kanske deprimerad.

Möjligen har han också nötts ner av den intensiva avsky han möter inom vissa kretsar. Det så kallade Palme-hatet är ett begrepp; särskilt på den yttersta högerkanten beskrivs han ibland som ett svin och ett avskum, en landsförrädare, en man som man genast borde ta livet av.

Men nu verkar han vara på väg upp ur det dystra. Palme har under årets första veckor gett sig ut på resor till partidistrikt som varit missnöjda med honom och med stor kraft försvarat sig själv och sin politik. Han har trots rykten om att en internationell karriär väntar inga som helst planer på att lämna Sverige.

I intervjun denna förmiddag räknar Olof Palme upp flera positiva trender. I Sverige är ekonomin på rätt väg: Inflationen går ner, reallönerna stiger och det börjar finnas utrymme för fler jämlikhetsreformer (i ett Sverige som vid denna tidpunkt redan är det utvecklade land i världen som har de minsta klassklyftorna och som även toppar de flesta välfärdslistorna). Även internationellt ser han tecken på ljusning. Sovjetunionens nye ledare Michail Gorbatjov har talat om öppenhet och avspänning. ”1986 är möjligheternas år”, säger Olof Palme. ”Det internationella läget har ljusnat. Misstron viker som dimman en tidig vårmorgon.”

På eftermiddagen ringer hans hustru Lisbet och föreslår att de ska gå på bio på kvällen. Det händer inte ofta, men just den här kvällen har Olof Palme för en gångs skull inga andra åtaganden, så de bestämmer sig för att passa på.

Lisbet och Olof Palme, 1960-tal

Lisbet och Olof Palme, 1960-tal

Först går Palme ensam hem genom ett kallt och blåsigt Stockholm för att äta middag. Sedan tar de två tunnelbanan till biografen Grand på Sveavägen, där de träffar sonen Mårten och hans flickvän. De köper biljetter till filmen Bröderna Mozart av Suzanne Osten, som haft premiär en vecka tidigare. Många av biobesökarna lägger märke till Palme när han väntar på att släppas in i salongen. En ung kvinna kliver fram och vill diskutera kulturpolitik, vilket Palme diskret undviker; han är trots allt ledig och det är fredagskväll.

Inne i salongen möter Olof Palme en man han känner väl och kommer bra överens med: Björn Rosengren, ordförande i tjänstemannafackförbundens centralorganisation TCO. De två diskuterar arbetsmarknadsfrågor ända tills filmen är på väg att börja och Lisbet måste hyssja åt dem.

När eftertexterna har rullat färdigt funderar Rosengren på att erbjuda Olof och Lisbet Palme skjuts hem. Men han avråds av sin hustru. Inte ska de väl tränga sig på. Istället promenerar paret Palme hemåt. Gatorna är ödsliga strax efter klockan elva på kvällen, men det finns ändå många där ska det visa sig, människor som snart kommer att förvandlas till vittnen eller misstänkta gärningsmän.

Paret Palme korsar Sveavägen vid Adolf Fredriks Kyrkogata, kanske för att Lisbet vill titta i den indiska butiken Saris skyltfönster.

När de når färghandeln Dekorima intill tunnelbanenedgången passerar de en man. Han verkar ha väntat in dem, för så fort de har gått förbi skyndar han efter dem. Han höjer ett vapen och säger högt orden ”herr Palme”. Sedan avfyrar han två skott.

Ett av dem träffar statsministerns kropp, tränger igenom hans femte ryggkota och sliter sönder stora kroppspulsådern samt mat- och luftstrupen.

Olof Palme faller till marken och är snart död.

Texten ovan är ett utdrag ur boken 101 historiska händelser, skriven av Magnus Västerbro. Läs gärna mer om boken här nedanför. 

»Intressant, roligt och upplysande i en skön mix av det välkända och det mindre kända, storpolitik och vardagshändelser. Storslaget!« Mattias Göransson, chefredaktör, magasinet Filter

Hur gick det egentligen till när Djingis Khan föll av sin häst och dog, när Marie Antoinette förberedde sig inför sin avrättning, eller då den första månlandningen bara var sekunder från att sluta i katastrof?

Boken 101 historiska händelser är del av Historiska Medias populära 101-serie. Precis som de andra böckerna i serien är den full med överraskande och tankeväckande texter om enskilda händelser. Samtidigt fungerar boken som en underhållande och lärorik världshistoria i miniatyr.

101 historiska händelser är helt enkelt den utmärkta presentboken till gammal som ung, besserwisser som gröngöling!