Artiklar, Boktips, Historiska händelser

Den okände demonstranten på Himmelska fridens torg

Himmelska fridens torg, 1989. Foto: Jeff Widener
Våren 1989 framstod som mycket lovande för många i Beijing: firandet av flera historiska uppror sammanföll, östeuropéer tog avstånd från sina despotiska ledare och Michail Gorbatjov skulle besöka Kina. En liberal, förföljd kinesisk ledares död fick studenter och intellektuella att samlas på Himmelska fridens torg, världens största torg. Den 19 april tillkännagav de sina krav, som inbegrep yttrandefrihet, mötesfrihet, pressfrihet, offentliggörande av de politiska ledarnas löner och större resurser till utbildningssektorn.

Två dagar senare demonstrerade 100 000 personer. Polisens brutalitet och förklenande reportage i statens officiella tidning lockade ännu fler studenter. Allt fler arbetare och bönder anslöt sig till demonstranterna, som satte fokus på nepotismen och korruptionen bland Kinas envåldshärskare.

I maj ockuperade studenterna Himmelska fridens torg där de skapade en välorganiserad förläggning med en egen dagstidning. Tusentals inledde en hungerstrejk, vilket ledde till sympatiyttringar runt om i landet. Studenterna firade Gorbatjovs ankomst, som även ledde till att fler utländska journalister kom till Beijing.

Regeringen svarade på de fredliga protesterna genom att införa undantagstillstånd och försöka skicka trupper till staden. Detta möttes med en av historiens största icke-våldsaktioner: mer än en miljon människor trängdes på gatorna för att ge stöd åt demonstranterna. De stoppade militära fordon, pratade med soldaterna och övertalade dem att inte angripa sina egna landsmän. Armén tvingades lämna Beijing. En grupp konststudenter gjorde en tio meter hög staty som de kallade ”Demokratins gudinna” och avtäckte på torget framför det stora porträttet av Mao.

Fredliga protestyttringar hade spridit sig till mer än 400 städer. För att visa vem som hade makt och styrka samlade kommunistpartiets ledare 300 000 soldater utanför Beijing. Den 3 och 4 juni rullade stridsvagnar in i staden och förstörde de barrikader som civila hade byggt i all hast. Soldaterna sköt och körde över demonstranter och åskådare. Närliggande bostadshus hamnade i ett kulregn. I staden som helhet dödades tusentals personer. Trupper besköt sjukvårdare som försökte hjälpa de sårade.

Himmelska fridens torg, 1989. Foto: © Jeff Widener

Den världsberömda fotot, ’Tank Man’, av Jeff Widener. Klicka på bilden för att se en större version på fotografens hemsida.

När trupperna nådde fram till Himmelska fridens torg valde studenterna att fly. De som inte hann undan misshandlades med batonger. Den större delen av blodbadet ägde rum utanför torget. Journalister som dokumenterade massakern pryglades av hemliga polisen och fick sin utrustning beslagtagen.

Morgonen den 5 juni körde pansarfordon fram och tillbaka i centrala Beijing och besköt de grupper av åskådare som fortfarande befann sig ute på gatorna. Ungefär vid middagstid rullade en kolonn med cirka tjugo stridsvagnar fram förbi Himmelska fridens torg. Alla utom en kortvuxen man flydde. Han stod mitt på Changanavenyn och väntade på stridsvagnarna. Han bar vit skjorta och hade en plastkasse i sin vänstra hand och en jacka i sin högra.

När den första stridsvagnen nådde fram till honom och stannade viftade han med jackan över sitt huvud, som för att säga: ”Försvinn härifrån!” Stridsvagnen girade åt höger och sedan åt vänster men mannen rörde sig i sidled för att hela tiden spärra av dess framfart. När hela kolonnen hade stannat klättrade mannen upp på stridsvagnen som stod först och ropade något i en lucka. En skytts huvud och överkropp dök upp en kort stund. Mannen med plastkassen klättrade ned för stridsvagnens enorma drivband och återvände till sin tidigare position. Där stod han tills personer i närheten drog bort honom.

Tv-kameror och fem utländska pressfotografer dokumenterade händelsen. Fotograferna gömde sina filmrullar i kalsongerna, teförpackningar, spoltankar och ventilationsschakt på hotellrum för att undanhålla dem från polisen. Deras bilder var laddade med symbolik: de visade en allegori över den lilla människan som reser sig mot de mäktigas brutalitet.

”Stridsvagnsmannen” blev troligen avrättad, men om det finns det inga officiella uppgifter. Om han överlevde vet han kanske inte om att han är världsberömd eftersom den kinesiska regeringen har låtit censurera bilder på honom på Internet och i andra medier. Något han delar med de andra okända martyrerna i Beijing som med Liu Xiaobos ord ”hade gjort misstaget att låta sitt handlande styras av ingivelser som bygger på sympati eller rättvisa”.

Vi känner alla till namn som Gandhi och Raoul Wallenberg. Men har du hört talas om Wesley Autrey, byggnadsarbetaren som en dag kastade sig framför tåget för att rädda en okänd mans liv? Eller journalisten och samhällskritikern Amira Hass, som flyttade från Israel till Västbanken för att rapportera om och dela de ockuperade palestiniernas vardag.

Vad har dessa människor gemensamt med franska flyktingsmugglare under andra världskriget och medborgarrättskämpar i amerikanska Södern? Alla har de valt att med det egna livet som insats ta ställning för det man anser är viktigt och rätt. Alla är de hjältar.

101 historiska hjältar är Ola Larsmos och Brian Palmers engagerade och dramatiska porträtt av etthundraen hjältar som kämpat för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter runtom i världen.