Boktips, Författare, Förlaget

Hej Anna Lihammer och Ted Hesselbom! Författare till nya deckaren Catalana – om Europas mörka 30-tal.

Anna, du är arkeolog och har tidigare skrivit facklitteratur om Vikingatiden. Ted, du är museichef och designer. Hur kom det sig att ni ville skriva skönlitterärt om just 1930-talet i Catalana?

— Hela bokserien började en gång med att Anna hörde talas om att man hittat mer än tusen kranier och mänskliga kvarlevor i ett förråd vid Uppsala universitet. De var rester efter en anatomisk samling som gömts undan vid mitten av 1900-talet. Människorna vars kvarlevor hamnat i samlingen var personer som avlidit i fängelser, fattiginstitutioner och vad som på den tiden kallades sinnessjukhus. Detta var inget ovanligt under det tidiga 1900-talet. Detsamma skedde vid alla medicinska lärosäten och det skedde helt lagligt. Anna ville berätta den historien. Om ett svenskt samhälle som inte ligger särskilt långt tillbaka i tiden men som ändå var helt annorlunda än idag. En tid när mörkret föll över Europa, när det fanns ett rasbiologiskt institut och steriliseringslagar i Sverige. Och om att kämpa för att bli respekterad som individ och människa i en tid när man sorterades av andra utifrån kön, klass, rasbiologiska vanföreställningar och vem man blev förälskad i. 

— Tidigare hade Ted mest tittat på historia utifrån, konst, mode och design. 1930-talet är väldigt intressant utifrån form och design. Mycket nytt skapades och även om det politiskt var en mörk period hände mycket som var roligt och förändrade framtiden positivt. Modebranschen var framåtblickande mot mer funktion och ibland av experimentell karaktär. Begrepp som surrealism, futurism och Bauhausskolan präglade världen. Nya media revolutionerade i hur man umgicks och träffades. Både ljusa och mörka bilder finns kvar av tiden. Det är alltid intressant att titta tillbaks på hur det var förr. Det är en hjälp i att förstå samtiden och tolka framtiden. 

Anna skrev de första tre böckerna om Hell/Gustavsson ensam, men till den fjärde, Catalana, fick Ted komma in som medförfattare. Hur kom det sig?

— Vi började skriva böcker tillsammans 2015. Efter deckaren Solitairen började vi skriva del 4 i Carl Hell-serien tillsammans. Det var en rolig process, där vi hade en prövotid, då Ted skulle överväga att adoptera huvudpersonerna och grundberättelsen. Vi hade kunnat skriva andra böcker men valde att fortsätta Annas Carl Hell-serie. Det finns andra uppslag som vi kanske fullföljer i framtiden.

— Att vi började skriva tillsammans har delvis sin orsak i erfarenheter vi gjort genom de jobb vi haft: Vi tyckte att historia alltid framställs som om alla var överens och att det förflutnas människor ofta blir en grå massa där alla tänkte och kände och gjorde likadant. En annan del är att det inom kulturbranschen inte är ovanligt att jobba tillsammans. Att kompromissa är stärkande för resultatet. Om man vill beröra fler är fler perspektiv en framgångsfaktor. Det gäller om det är en utställning, en bok eller en föreläsning.

Där gryningen dröjer

Läs mer om del ett i serien om Carl Hell, Medan mörkret faller, här!

Vad var utmaningarna med att ta in en samarbetspartner i en värld som du redan hade skapat, Anna? Innebar det några särskilda utmaningar för dig, Ted?

— Vi upplevde ingen utmaning alls, det var bara positivt. Vi hade pratat om karaktärerna så mycket även under skrivandet av de andra böckerna, och det kändes bara naturligt att fortsätta tillsammans. Att skriva tillsammans är det bästa vi har gjort! 

Vad ser ni för för- och nackdelar med att skriva romaner tillsammans med en annan författare, jämfört med att skriva ensam?

— Vi ser bara fördelar. Det är inspirerande och utmanande, referensramen blir dubbelt så stor och processen blir ofantligt mycket roligare. Det betyder mycket för oss, både som författare och som människa. Att vara författare är annars en ganska ensam process. Man skapar en värld och karaktärer, som blir levande för en själv, där man bestämmer hur det ska gå. Att vara två innebär att man har den världen tillsammans.

Catalana utspelar sig i flera länder i ett Europa som står på katastrofens rand just innan andra världskrigets utbrott, med växande nationalism. Vad drar ni för paralleller till dagens Europa?

— Trettiotalets samhälle och tidsanda var ju väldigt annorlunda än idag. Människosynen var en helt annan. Individens mänskliga rätt var underordnad samhället och även beroende på vem man var. Samhällets normer satte på ett helt annat sätt än i dag gränser. Det är lätt att glömma hur främmande även den nära historien kan vara, som 1930-talet, och hur mycket våra rättigheter och friheter utvecklats sedan dess. Och hur viktigt det är att vi värnar dem. Det är bara 80 år sedan nazisterna tog makten i Tyskland, demokratin där avskaffades och mångfalden förstördes med ohyggliga förföljelser och folkmord som följd.  

Slutligen, vem vill ni rekommendera att läsa Catalana när den kommer ut?

— Alla som är intresserade av historia, men också av att förstå hur det kan ha varit att leva i en annan tid. Hur olika människors liv påverkades av de historiska skeenden som man kan läsa om i historieböcker, hur olika de påverkades och vad som kan bli den mänskliga konsekvensen av det som händer i världen. Alla som vill veta hur det går för Maria Gustavsson, Carl Hell och de andra. Och alla som gillar deckare, så klart!

— Vill man veta hur det var att åka utomlands 1937, eller hur världsutställningen påverkade vardagen hemma? Vi vet att 1937 var det två år tills andra världskriget bröt ut, hur tänkte man? Förstod man? Hur kändes dåtiden kläder mot kroppen? Hur tände man en cigarett? Vad hade man för inställning till män och kvinnor? Hur påverkades man av inbördeskriget i Spanien? Lika lite eller lika mycket som vi idag påverkas av det som händer där borta? Var Spanien längre bort 1937 än vad vi upplever det idag efter flera år av EU medlemskap? Vill du ha något att spegla den komplexa nutiden i så är en historisk deckare kanske ett verktyg.

— Mest av allt hoppas vi det är det en spännande deckare.

Catalana släpps den 23 mars. Läs mer om boken här!

Catalana