Artiklar, Boktips

Bokbål – censurering och symbolisk makthandling

Bokbål, maj 1933
Bokbål har genom historien såväl varit en effektiv litterär censur, som en symbolisk handling för att visa sin makt.

Ett av de mest ökända bokbålen i modern tid genomfördes på Adolf Hitlers order.

Den tionde maj 1933 samlades närmare 40 000 människor på Opernplatz, nuvarande Bebelplatz, i centrala Berlin. Det var SS-soldater, polis, det paramilitära SA, unga från Tysklands studentorganisationer och Hitlers ungdomsförbund, såväl som åhörare. Det hade samlats för att bränna böcker. På uppmaning av propagandaministern Joseph Goebbels skulle så kallade icke-tyska böcker brännas. Det var texter skrivna av judar eller politiska motståndare mot den nazistiska regimen.

Närmare 25 000 böcker ansågs vara icke-tyska och 1934 hade 5 000 böcker förbjudits i Tyskland. Författare som bannlystes och vars texter brändes var bland annat den tyske poeten Heinrich Heine. I sin pjäs Almansor från 1821 skrev Heine:

Där man bränner böcker, kommer man till slut att bränna människor.

Bokbål genom historien

Men 1934 var bokbål inte något nytt. Att bränna böcker har skett genom historien, ofta i samband med krig. Det tidigaste kända bokbålet skedde i nuvarande Kina, 213 år före Kristus, då den kinesiske kejsaren Qin Shi Huang (som också byggde terrakottaarmén i Xian) fastslog sin seger över tidigare makthavare genom ett bokbål. Enligt historiken Lois Mai Chan ville kejsaren inte bara utplåna tidigare publicerade texter, utan kontrollera information. Framförallt ville han att nationen inte skulle kunna jämföra hans styre med tidigare kejsare.

Rädslan för att jämföras med tidigare makthavare har vid flera tillfällen gett upphov till bokbål. Att bränna böcker var länge en symbolisk handling för att befästa sin erövring.

För själva akten har en stark symbolisk kraft. Romanen Fahrenheit 451, från 1953, handlar om en framtid där censur lett till dystopi. I boken skriver författaren Ray Bradbury “Den som dödar en man dödar en förnuftig skapelse…men han som förstör en bok dödar förnuftet själv–”.

Tryckpressens uppkomst

När tryckpressen uppfanns förändrades världen. Plötsligt kunde information spridas bortom de rika samhällsklasserna. Det påverkade även censuren av böcker. För genom denna utveckling kunde de som var läskunniga på eget bevåg få information – så blev informationsspridning den makthavande eliten största farhåga. De kunde inte längre kontrollera vad allmänheten fick veta.

Då fortsatte censuren av böcker genom bokbål. Att bränna texter fortsatte därmed att vara en symbolisk handling såväl som aktiv censur. Utöver naziregimens bokbål, är kanske Mao Zedongs agerande under kulturrevolutionen i Kina mest känt i modern tid. Kommunistpartiet förstörde då alla böcker som inte följde partiets agenda.

Bokbål i Sverige

Sommaren 2020 skakades Sverige av högerextremister och främlingsfientliga som brände Koranen i Malmö. Tidigare samma år, på Förintelsens minnesdag, startade nynazister ett bokbål utanför Linköpings stadsbibliotek. De brända böckerna handlade om judendomen, nazismen och hbtq-frågor.

Mer ökänt är kanske bokbålet i Höör på mitten av 90-talet. I juni 1996 startade medlemmar från det högerextrema och nationalistiska partiet Nationalistisk Front ett bokbål utanför Höör i Skåne. Deltagarna stod framför en hakkorsflagga, iklädda naziuniformer och gjorde nazisthälsning, samtidigt som de la förintelseböcker på elden. En av deltagarna var Jan Bengtsson, nuvarande Sverigedemokrat och tidigare invald i partiets styrelse i Höör.

Enligt Expo sa Jan Bengtssson under bokbålet: “Låt denna starka symboliska handling bli ett minne för livet” och “Adolf Hitler, sträck ut din hand från Valhall och visa oss den enda och sanna vägen! Sieg heil!”

Trots internets framväxt och digitaliseringen av böcker och texter, sker alltså bokbål än i dag. Runt om i världen fortsätter brännandet av böcker. Aktionen är än idag såväl censur som ideologisk handling.

1900-talet präglades av drabbningar mellan demokrati och fascism. Det var en kamp om den mänskliga frihetens överlevnad – en kamp som ledde till miljontals oskyldiga människors död. Med tanke på dessa fruktansvärda upplevelser är det lätt att tro att vi idag skulle förkasta ideologiska arvtagare till Hitler och Mussolini.

I boken Fascism: En varning använder Madeleine Albright sina egna barndomsupplevelser från ett krigshärjat Europa och sin erfarenhet som framstående diplomat till att tydligt visa att vi inte lärt av historien. Fascismen har inte bara levt vidare, den är i dag ett större hot mot internationell fred och rättvisa än vid något annat tillfälle sedan andra världskrigets slut.

Fascism: En varning är en angelägen kampskrift för vår tid, skriven av USA:s första kvinnliga och mycket populära utrikesminister. Boken inleds med ett specialskrivet förord till de svenska läsarna.

Relaterade blogginlägg