Med dödskallar och SS-runor på sina uniformer marscherade de ut i andra världskriget. De svor Adolf Hitler evig trohet och blev hans politiska soldater, hans pretoriangarde.
Under nazisternas tolv år vid makten växte Waffen-SS från några hundra man till en miljonarmé som sattes in på Tysklands alla krigsfronter. Ett utmärkande faktum var också Waffen-SS multinationella karaktär — totalt tjänstgjorde 250 000 icke-tyska soldater i dess led. Från nazistiska kollaboratörer i de ockuperade länderna till tvångsrekryterad kanonmat och rena äventyrare.
Med stöd av senare års forskning tecknar Lennart Westberg den komplexa bilden av Waffen-SS ideologiska rötter, dess framväxt, dess krigsinsatser och fall. Boken tar även upp relevanta aspekter som SS-förbandens delaktighet i krigs- och massförbrytelser, svenska SS-frivilliga, barnsoldaterna i Waffen-SS och Waffen-SS som inspiration för Europas nynazister.
Waffen-SS skilde sig ursprungligen från Wehrmacht genom sin nazistiska profil som ”Führerns politiska soldater”. Flera av deras högre officerare, exempelvis Felix Steiner, var före kriget framåttänkande i sin taktiska utbildning av SS-trupperna. De ville skapa fysiskt uthålliga allroundsoldater med en ny militäranda som kunde ta egna initiativ under strid.
När Tredje rikets krigslycka vände i öster och Röda armén slog tillbaka med sina pansarmassor fick Waffen-SS rykte om sig att vara den tyska östfrontens ryggrad. Från 1943 ansågs exempelvis SS-pansardivisionen ”Totenkopf” – tack vare sina upprepade framgångsrika reträttstrider mot den överlägsna Röda armén – vara en av de allra bästa pansardivisionerna i den tyska krigsmakten.
Ett märkligt faktum är Waffen-SS multinationella karaktär. Totalt tjänstgjorde 250 000 icke-tyska soldater i dess led. Bland annat fransmän, norrmän, danskar, belgare, schweizare, svenskar, finländare, ester, letter, kroater, ungrare och till och med muslimska SS-trupper. På östfronten stred en brokig samling nationaliteter och individer under den tyska hakkorsfanan. Från nazistiska kollaboratörer i de ockuperade länderna till tvångsrekryterad kanonmat och rena äventyrare. SS-chefen Himmler favoriserade nordiska SS-frivilliga från Skandinavien. Ur vapenbrödraskapet i Waffen-SS ville han skapa en ”rasmässigt överlägsen germansk armé” och ett storgermanskt rike.
Vid krigsslutet hade Waffen-SS förlorat mycket av sitt ursprung som Führerns politiskt-militära ”germanska” avantgarde. Inte minst efter de stora förlusterna, då de ursprungliga elittrupperna ersatts med många utlänningar samt tvångsrekryterade och därmed ideologiskt mer likgiltiga tyskar. Vid krigsslutet 1945 vilade en skugga över ett flertal förband i Waffen-SS genom deras delaktighet i Förintelsen och ett stort antal krigsförbrytelser.
Denna bok ger på grundval av de senaste forskningsrönen en fyllig bild av Waffen-SS ursprung med ideologiska rötter i första världskriget och SS-truppernas snabba expansion före och under andra världskriget. Vidare är det en skildring av de olika SS-divisionernas insatser i tid och rum under Hitlers fälttåg 1939–45 och Himmlers vurm för ”germanska” SS-frivilliga, där författaren ger plats åt personliga stridsberättelser.
Lennart Westberg tar även upp SS-förbandens delaktighet i krigs- och massförbrytelser, svenska SS-frivilliga, Otto Skorzeny, barnsoldaterna i Waffen-SS, slaget om Berlin 1945 och många SS-mäns flykt till Sydamerika efter andra världskriget. Inte minst lyfter författaren det faktum att Waffen-SS idag inspirerar Europas nynazister.
