OBS! Print on Demand – Leveranstid ca 10 arbetsdagar
Vem var Tito? Partisan och krigshjälte – eller oförsonlig kommunistisk diktator?
Josip Broz, känd som Tito, var Jugoslaviens ledare från 1945 fram till sin död 1980. Han föddes i Kroatien, deltog i första världskriget och blev krigsfånge i Ryssland, där han hamnade mitt i revolutionen och blev bolsjevik. Som ”kamrat Walter” rekryterade han frivilliga till spanska inbördeskriget och utnämndes strax före andra världskriget till ledare för Jugoslaviens kommunistiska parti.
Under den nazityska ockupationen ledde Tito en framgångsrik motståndsrörelse, som 1945 övertog makten. Under det kalla kriget balanserade han mellan de båda supermakterna – USA och Sovjetunionen.
Var det Tito som höll samman den jugoslaviska staten? Var Jugoslaviens sönderfall oundvikligt efter hans död? Var Tito en självupptagen tyrann eller finns det, som många anser, skäl att kalla honom ”folkets diktator”? Större delen av 1900-talets världshistoria återspeglas i Titos liv, men vem var han i själva verket? Detta vill Björn Kumm förklara i sin biografi om en av förra århundradets mest omtalade politiska ledare.
En välskriven biografi om en av 1900-talets mest kända politiska ledare
Josip Broz föddes i Kroatien och utbildade sig till metallarbetare. Under första världskriget var han underofficer och stred på Österrike-Ungerns sida. Han blev rysk krigsfånge och hamnade 1917 mitt i ryska revolutionen, där han blev bolsjevik. När han återkom till sin hemtrakt tillhörde Kroatien ett helt nytt land – det hade blivit en del av den nya jugoslaviska stat när Versaillesfreden möblerade om hela Östeuropa.
Under 1930-talet fungerade Tito som kommunistisk agent och organisatör. 1939 återvände han till Jugoslavien från Moskva och blev generalsekreterare i Jugoslaviens kommunistiska parti. Strax därefter bröt andra världskriget ut, och med hjälp av veteraner från spanska inbördeskriget började han organisera en hemlig motståndsrörelse. Efter kriget styrde Tito Jugoslavien från 1945 fram till sin död 1980.
Tito hade ingen avsikt att dela makten med någon annan rörelse, utan gick istället sin egen väg. Han hade en unik ställning i Östeuropa eftersom hans kommunistiska regim vuxit fram ur motståndskampen, och inte nått makten med hjälp från Röda armén. Mycket tyder på att Stalin fruktade Titos rent PR-mässiga övertag som en yngre och mer vital ledare för världskommunismen. Stalin fördömde till slut Tito som förrädare och kapitalistagent. Många östeuropeiska ledare utrensades under de följande åren, anklagade för »titoism».
Efter brytningen med Stalin fick Tito och Jugoslavien en särställning i världspolitiken. Många såg honom som en potentat som gärna ville dominera hela Balkan. Samtidigt var Jugoslavien något så unikt som en socialistisk stat som inte kontrollerades av Sovjetunionen, utan snarare fick ekonomiskt och politiskt stöd av väst, inte minst USA.
I 35 år var Josip Broz Tito Jugoslaviens regeringschef och obestridde härskare. Han hyllades för sin alliansfria utrikespolitik, men beskylldes också för demokratins misslyckande och fick efter sin död bära en del av skulden för Jugoslaviens sönderfall.
I sin biografi om Tito gör Björn Kumm upp med bilden av en av förra århundradets mest kända politiska ledare. Precis som i sin bok om Che Guevara berättar Björn Kumm här med skicklighet och skärpa. Berättelsen följer Titos liv i kronologisk ordning och speglar samtidigt större delen av 1900-talets turbulenta historia.
