År 1726 startade tillverkningen av porslin på Rörstrands slott i Stockholm. Porslinsfabrikens framgångar började med de första blåmålade mönstren och rokokons mångfärgade, blomsterdekorerade fajanser.
Under tidigt 1900-tal var Rörstrand en storindustri som vann internationella framgångar, men allt utgick från Lidköping vid Vänerns strand. Här har framstående keramiker som Gunnar Nylund och Marianne Westman varit verksamma.
Stora boken om Rörstrand är ett vackert och rikt bildsatt praktverk, skriven av välrenommerade forskare och skribenter.
Stora boken om Rörstrand ger en uppdaterad och breddad skildring av den viktigaste aktören inom svensk keramisk tillverkning, både vad gäller hushållsgods och brukporslin och konstkeramik inom hela produktionen av fajans, flintgods, porslin och stengods. Boken ger en bred översikt av fabrikens tillverkningar genom åren samtidigt som dessa sätts in i sitt historiska sammanhang och redovisar fabrikens betydelse inom svensk formgivning. Här återspeglar sig viktiga delar av den svenska industri- och designhistorien från 1700-talets början till in på 2000-talet. Den keramiska industrin spelade vid sidan om glasindustrin en stor roll i att sprida svensk formgivning och svenska idéer över världen genom att deltaga i en lång rad utställningar. Det skedde under en stor del av 1900-talet med start under jugendepoken, över funktionalismen och Scandinavian Design. Här får man en fördjupad inblick i den historien. Rörstrand står för en lång, spännande och ofta konstnärligt avancerad tradition inom keramik och porslin, numera som ett profilföretag inom Fiskars-koncernen.
Många har hört talas om Rörstrand och Rörstrands porslinsfabrik. Däremot är det inte lika många som vet att tillverkningen startade i ett slott utanför dåvarande Stockholm.
Det var i juni 1726 som tjugo engagerade och förmögna porslinsentusiaster i Stockholm ingick ett ”Associations-Contrakt emillan samtelige Intressenterne uti det swenske Porcellains wärket som kommer å Stora Rörstrand efter det delftiska at inrättas”.
Det började med tillverkningen av fajans som inleddes 1726 i och vid Rörstrands slott nordväst om Stockholm. Efter några försöksbränningar skedde den första, mer officiella provbränningen av det nya ”porslinet” i augusti året därpå i en av de nya ugnarna i södra slottsflygeln. Tillverkningen hade framgångar och motgångar. Det var stora svårigheter att få igång en stabil produktion, sedan kom ändå estetiska framgångar. En höjdpunkt utgör den sena rokokons färgrika fajanser. Mot 1700-talets slut övergick man till ett flintgods av engelsk typ och några decennier in på 1800-talet var tillverkningen helt orienterad efter ”the potteries” i Staffordshire och därifrån hämtade man verkmästare, arbetare och teknik och både modeller och mönster. ”Äkta” porslin tog man upp först 1857. Rörstrand har genom åren haft en stark position inom svensk porslinstillverkning och vid förra sekelskiftet var företaget också ett av Sveriges tio största företag.
Efter två hundra år, när den växande stenstaden kringgärdat fabriksområdet i Stockholm och begränsat utvecklingsmöjligheterna, var man tvungen att flytta verksamheten och valde Göteborg och Hisingen. Under 1930-talet flyttades sedan tillverkningen successivt till nybyggda lokaler i Lidköping intill systerföretaget ALP. Under hela 1900-talet har Rörstrand haft en ledande ställning, självständigt eller i olika samarbetsformer med andra keramiska företag. Under resans gång har en rad företag inlemmats under Rörstrands varumärke – Marieberg, Arabia, Göteborg, Lidköping, Hackefors och nu senast Höganäs.
Hot om nedläggning har många gånger legat över fabriken. Hösten 2005 den 22 december kl 01.30 stängdes dock tunnelugnen vid fabriken i Lidköping. Därmed upphörde tillverkningen vid Rörstrands egen fabrik. Företaget – Rörstrand och dess starka varumärke – kommer dock att fortleva med design- och produktutveckling vid Fiskars på frilansbasis och en tillverkning som ”outsourcas” till bl.a. Ungern och Sydostasien. Rörstrands historia kommer att leva vidare i Rörstrands Museum i Lidköping.
